- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
56

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mullfjället, medan Kallfjorden sträckte sig öfver 100 km. ända fram
till riksgränsen och den ännu oundersökta, men, såvidt det är
möjligt af föreliggande kartor att döma, dock säkert en gång
existerande Hotagenfjorden måste ha slutat först inne i Norge, efter att
ha nått en längd af c. 120 km. Dessa fjordar — de mindre att
förtiga — utgöra ett synnerligen vackert exempel på en utpräglad
landskulpturs betydelse för uppkomsten af storartade fjordar. Om
någon på dessa vatten, som en gång fyllt Jämtlands gamla
pregla-ciala floddalar, fått göra en färd t. ex. från låglandet kring Storsjön
upp till de vilda fjälltrakterna kring den nuvarande Torrön, skulle
öfverensstämmelsen med en sådan genom Hardanger eller Sogn varit
slående.

Näldissjön täckte ej mindre än c. 4,500 kvkm., och till
densamma runno elfvar och åar, som dränerade ett landområde af c. 18,000
kvkm., begynnande i norr kring Skalfjäll och med sydgräns 170 km.
längre i sydvest kring Sylfjällen och Lundörren. Det var sannolikt
under detta stadium Centraljämtska issjön nådde sitt maximum. Den
vattenmassa, den då inneslöt, har ej haft sitt aflopp mot vester, och
svårligen har det flutit rakt mot öster öfver landisen, hvilkens minsta
mäktighet måste varit omkring 120 m. Det afrinnande vattnet måste
därför ha letat sig väg någonstädes utmed landisens kant; åt norr
kan detta på grund af isdelarens starka böjning åt vester svårligen
ha skett, och då återstår endast riktningen söderut genom den rad
af småsjöar och vattendrag, lägre än 410 m., som sträcker sig från
Storsjöns sydspets genom Rörösjön, Hålsjön m. fl. till Ljungan. På
förfrågan har prof. Högbom meddelat, att han just i det nu angifna
dalstråket för åtskilliga år sedan observerat aflagringar af rulladt grus
och iifven andra märken af floderosion. Nya undersökningar på ort
och ställe erfordras emellertid, innan man med bestämdhet kan våga
påstå, att afloppet varit beläget här. När dessa en gång utföras, bör
man äfven söka utreda, om ej isen hindrat denna hypotetiska flod att
följa Ljungans floddal till hafvet, utan i stället tvungit den att genom
smärre isdämda sjöar rinna till Ljusnans dalgång, ungefär i den
riktning landsvägen från Rätan till Öfver Högdal följer.

Sjette stadiet. — Storissjön.

Samma dag jag lämnade Jämtland fann jag, under en exkursion
från Tängs station norr om Östersund till byn Gärde i Ås socken, en
af de vackraste strandvallar jag någonsin sett. I storlek och utseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free