Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påminner densamma närmast om den berömda »Järavallen», som
följer Skånes sydkust. Vallens krön ligger c. 363 m. ö. h., eller i rundt
tal 70 m. öfver Storsjön. — Under fältarbetena hade jag på några
ställen iakttagit accumulationsterrasser och svaga strandlinier, hvilkas
höjd bestämts, ehuru de lågo på nivåer, beträffande hvilka jag då ej
hade någon aning om att de representerade bestämda stadier i issjöns
utveckling. Vid uträkning och sammanställning af dessa mera
tillfälligtvis gjorda observationer visade det sig emellertid, att de grupperade
sig i tvenne väl skilda serier; den ena, som varierar mellan 360 och
375 m., ansluter sig på det närmaste till strandvallen vid Gärde, den
andra — något omnämnd nedan, växlar mellan 330 och 338 m. ö. h.
Vid en höjd af c. 360—370 m. ö. h. hade Centraljämtska issjön en stor
utbredning, ehuru nu den tid hade begynt, då den med snabba steg
gick sin förintelse till mötes. Vid Hålland i Undersåkersdalen finnas
på 360—375 m. stora accumulationsterrasser, som sannolikt beteckna
Storissjöns — namnet efter Storsjön, hvilkens bäcken utgjorde dess
hufvuddel — gräns mot vester åt detta håll. Kallsjön hade nu blifvit
ett själfständigt bäcken; mellan Järpens cellulosafabrik och Bonäset
Unnas i dalbottnen mäktiga grusterrasser, som sannolikt beteckna sjöns
gräns. At norr nådde den in till sjöarne NV om Offerdal och ännu
längre norrut ligger på Ytteroldsjöns norra strand ett stort delta på
c. 372 m., hvilket visar gränsen för den fjord, som genom Landösjön
trängde in i nordvestra Jämtland. Ännu längre nådde troligen en
nordligare genom Hotagen löpande arm, som först kring sjön
Leng-lingen (351 m.) i Norge torde ha haft sin gräns.
Afloppet för detta vattensystem är mycket svårt att ens
giss-ningsvis bestämma, så länge man ej närmare känner den ofvan under
Näldissjön omtalade passpunkten mellan Rörö- och Hålsjön, ungefär
9 km. söder om Storsjöns sydspets. Når denna högre än 365 m.,
synes sannolikheten tala för, att Storissjön sökt sig aflopp öfver den
kvarliggande landisen. Denna behöfde nämligen, för att dämma hela
den förut antydda sjön, ej vara stort mera än ett hundratal meter
mäktig, och en så föga mäktig is måste med all sannolikhet i ej
oväsentlig grad modellerats af de rådande terrängförhållandena,
hvarige-nom också möjlighet för uppkomsten af en istloddal öfver landisresten
kan anses gifven.
Sjunde stadiet. — Järplinien.
Såsom förut nämnts, finnas bland de mera tillfälligtvis gjorda
observationerna några, som antyda tillvaron af ännu ett stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
