Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gula klor och därtill lifliga som stridstuppar. Huru hade han fångat
dem? Saken var mycket, mycket enkel, och när den berättades för
oss, framkallade den en djup rodnad af förödmjukelse på zoologens
kinder. Tänk blott, att han ej skulle ha förmått utfundera en så
simpel utväg! Krabbgossen hade mycket långa armar och starka
tillika, och han helt enkelt körde ned dem i hålet, där krabban
bodde i gyttjan, och lät henne hugga fast. Han drog då
tillbaka sin arm och krabban följde med. När hålet var för djupt för
armen, körde han in benet, och krabban fick hugga fast i hans tår.
Det hade samma effekt och vi fingo krabborna. Fast fångstsättet var
simpelt nog, men krabborna voro sällsynta och värdefulla, så
föredrog expeditionen att betala krabbgossen en real stycket, hellre än
att lita på framgången af zoologens försök att själf fånga några.
Gossen var en riktig hjälte i våra ögon, och vi kunde med fullt skäl
anse honom som en sådan. Med en här af sådana skulle man, om
oj eröfra världen, åtminstone fånga alla krabbor i världen och hvad
högre kan en zoolog åstunda!
Jag har knappast upplefvat angenämare dagar än dem jag
till-bragte i San José, och jag önskar, att jag skulle kunna skildra dem
så, att andra kunde njuta af dem såsom jag. Vi hade icke mycken
tid för att plågas af hemlängtan. Hvarje dag fanns något nytt och
intressant att anteckna. San José har många egendomliga drag och
obetydligt som kan anses vara lånadt från annat håll. Det är
tvif-velsutan i saknad af mycket, men hvad det eger är karakteristiskt
på sitt vis. Jag har redan omnämnt alt dricksvattnet är förträffligt,
klart som kristall, rent i smaken, och när man druckit önskar man
att dricka mera. Allt detta vatten kommer icke från brunnar, utan
från de rännilar som vattna åkrarna. Ingenstädes eljest skulle
sådant vatten vara tjenligt att dricka, men här kan man ej finna
något fel därmed. Det är ett verkligt nöje att stå vid kanten af
rännilen och se detta kristallklara vatten ila förbi öfver den renaste
hvita sand, hvars korn man nästan kunde räkna. Ingenstädes har
jag sett sådant vatten, icke ens i bäckarne, som komma från
smältande snö. Men om vattnet bildar en egenhet för orten, så är också
sättet att föra det hem till husen icke mindre ovanligt. Ingen tänkte
någonsin på att leda det i rör eller gräfva en brunn, eller pumpa
upp det. Nej, vattnet rullas fram i kaggar, och detta sker genom
»kaggbrigaden». Denna ådrog sig vår stora uppmärksamhet genast
vid vår första ankomst. Den består af alla små pojkar i staden
från fyra års ålder; somliga voro så unga att de knappt kunde gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
