Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en omfattande förberedelse nödig. Det land, som vi skulle
genomvandra, var till stor del helt och hållet obebodt, och det
var nödvändigt att föra med sig allting som behöfdes. Vi kunde ej
komma fram med mindre än nio mulåsnor, sadlar, packsadlar,
utrustning för att slå läger och många andra ting. Ehuru åtskilliga
personer ville lämna djur och körsvenner, så var det ingalunda
någon lätt sak att komma öfverens om villkoren. Ett ögonblick sade
man oss att allting var i ordning, endast för att en timme senare
underrätta oss om, att det ej fanns några sadlar eller att man ej
fått några kuskar. Det är en mycket anmärkningsvärd osäkerhet
angående alla förhandlingar i detta land, hvarom man endast kan
vinna en föreställning på stället. Slutligen afslötos våra
tillrustningar, och tidigt på morgonen hade Manuel och vår nya vägvisare eller
kusk, senor Frohilam Billa, slutat att packa mulåsnorna. Frohilam
var erfaren i att packa, och det sätt, hvarpå han gjorde det,
försäkrade oss, att vi åtminstone i det afseendet hade kommit i goda
händer. Det är minsann icke så lätt att lägga packning på en mulåsna,
så att den ligger stadigt. Åsnans rygg betäckes först med ett slags
stor packsadel af läder, kallad »aparejot, och därpå hvilar bördan.
Den bindes fast vid aparejon med rep, och dygden är därvidlag
att binda så att ingenting glider. Jag erinrar mig väl mitt första rön
i att packa, när jag gjorde en tur öfver San Joaquim-dalens slätter
till Sierra Nevada. Jag hade aldrig förr sett huru en packning lades
på och gjorde så godt jag förmådde. Jag hade omkring 75 m. rep
och använde allt. Tio minuter därefter hade allt ramlat ned, och
åsnan sparkade sakerna hit och dit. Jag försökte mig på nytt mer
än tio gånger, till dess jag slutligen fick det att ligga fast. Men ett
sådant virrvarr af rep och knutar hade man aldrig förr sett, och när
jag kom fram till värdshuset, så kommo alla körsvenner, grufarbetare
och packkarlar.ut för att beskåda min packning. Detta hände
tämligen länge sedan, och jag har sett många slags packningar efteråt,
men den, som vår nuvarande »arriero» åstadkom, öfverträlTade i sin
enkelhet allt hvad jag sett i den vagen. Den kallas här
diamantpackning, emedan repen på ömse sidor bilda rutformiga figurer.
Under en hel dag höll sig denna packning utan att lossna.
Vägen uppåt långs floden San José är ställvis förtjusande, ja,
till och med storartad. Lågländerna, genom hvilka vi färdades, voro
grönskande och fläckvis mycket odlade med sockerrör, bönor,
bananer etc., medan inhägnaderna begränsades af höga solfjäderspalmer,
kaktus och snår af rörväxter. Men vägen drar sig äfven länge genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
