Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårdtorn för hela landet, står San Lazaro-toppen nära 1525 m. hög.
Jag har ej sett många berg så djärfva och prydliga till sin form, och
när vi foro framåt sökte våra ögon alltjämt denna praktfulla bild.
Vägen utmed Sierran korsar många låga flodbäddar eller »arroyos»,
och höjer sig snart igen till de jämna mesas eller taffellanden, tätt
beklädda med vilda buskar och låga träd. De senare äro vanligen
acacier eller »mesquites» i hundra varieteter, alla med gula, mer eller
mindre välluktande blommor. Men där finnas också många andra
träd, helt egendomliga för trakten, de flesta bärande vackert färgade
blommor och fjäderlika blad. Klängväxterna trifvas här i all sin
glans, några utmärkt vackra och lysande. Där finnas stora gula
» morning glories» (Ipomœa), liknande verkliga guldbägare, andra
mindre, men djupt klarblå, medan åter andra bära blomsterklasar af den
mildaste ljusröda färg. Men bland all denna vilda blomsterfagring
är den gula färgen den mest rådande.
Långsamt sjunker San Lazaro ur synkretsen, medan andra
knappast mindre intressanta toppar höja sig för att intaga den förras plats
i det ständigt föränderliga panoramat. Sålunda komma Santo Thomas,
La Aguja de Gerro Blanco och San Rafael i sikte, livar och en i
sin tur omgifven af en mängd mindre toppar och kullar, utsprång
från Sierran, som nå ned till låglandet. På dalens östra sida
skym.-mer kustkedjan utsikten till hafvet, och det enda höga berget här är
Sierra de Trinidad, en massa af vilda toppar, ganska lika tre
spetsiga taggar, resande sig högt öfver de eljest nästan simpla formerna
hos denna Sierra.
En natt stannade vi vid Las Palmas, en afvelsgård med få
lockelser; en annan natt slogo vi läger vid Agua Caliente, det sista
stället på lågländerna, innan vi började stiga uppåt Sierran.
Tillväga-gåendet vid alla sådana rastställen är i det närmaste det samma.
Först måste vi begära tillåtelse att få stanna öfver natten, därefter
kommer att medelst goda ord förmå senoritas laga mat åt oss, ett
uppdrag hvilket de i allmänhet äro villiga att utföra. Vi lämna dem
ur våra förråd hvad vi tänka skulle räcka till för en stadig måltid
för alla, och om stället icke är alltför fattigt, så skaffa de själfva
mjölk, kött och kanske något »dulce» eller annat, som de antaga
att vi skulle tycka om. När måltiden är slut, lämna de oss tillbaka
hvad som ej behöfts vid tillagningen och låta oss betala för allt.
Sålunda växlade utgifterna för en natts vistelse för alla våra nio
mulåsnor och fyra à fem män från 3,50 till 5 dollars. Mulåsnorna måste
vanligen söka efter sitt foder bland de taggiga buskarna och stenarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
