- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
115

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så viktiga och höga personer som hamnkaptenen, indrifvaren af tull*
afgifter och kommendanten. En officer, af hvilket slag eller rang
som helst, är i Mexiko alltid en framstående person, till hvilken det
fattigare folket eller de civila i allmänhet se upp med vördnadsfull
bäfvan; men i saknad af en general kunna en tullkontrollör och
en kommendant anse sig stå öfver jämförelse med hvarje annan
dödlig. Dessa höga herrar komma naturligtvis aldrig ensamma, det
är alltid ett par skrifvare eller underordnade personer med, bärande
små pappersbuntar, hvilka slutligen och hastigt genomgås, nar
båtarna lägga till vid ångbåten, samt vördnadsfullt öfverlämnas till den
förnämste officern, når han reser sig i båten och tar fast i
ledstången på den nedsänkta trappan. Ångbåtens räkenskapsförare har
också tagit på sig sin bästa uniform, och med en halft militärisk
helsning och handen full af handlingar, i hvars utarbetande vi ha
sett honom svettas många timmar, väntar han på det lägsta
trappsteget den mexikanske embetsmannen. Artiga helsningar utbytas
nu. Handlingar och dokument lämnas omkring, de många ofTicerarne
i sina uniformer med guldtrensade mössor försöka att se så viktiga
och oumbärliga ut som möjligt, medan vi, tarfiigt och enkelt klädda
personligheter, göra vårt bästa för att undertrycka vår otrefnadoch
längtan att komma i land. På ett vördnadsfullt afstånd från
ångbåten har en liten båtflottilj gjort sig i ordning att bege sig till
ångaren på gifven signal. Denna är embetsmännens afTärd, före hvilken
alla andra dödliga endast ha tillåtelse att hålla sig på ett visst afstånd,
sannolikt på det att icke någon smuggling må ega rum. Slutligen
blef hamnkaptenen belåten, när han fann, att vi kommo från »Uncle
Sam* och att vi ej hafva smittkoppor eller kontraband om bord samt
att vi i vårt sinne ej hysa någon illvilja eller åtrå att vinna mera
land. Kaptenen aflägsnar sig, och båtarne, som ros af starkt byggda
negrer och infödingar, begynna en kapprodd för att kunna föra de
första passagerarne i land. Det stadgade priset för att komma till
landningsstället halfannan kilometer borta, är femtio cents, en
måttlig summa att betala för resande, som blifvit vana att affordras
betalning för hvad han ser ut till och för allting annat dessutom.

Mazatlån är en af de äldsta städerna på mexikanska kusten.
Befolkningen säges uppgå till 22 000 och växer ständigt. Redan
under aztec-tiden var staden af betydelse. Namnet är sammansatt
af tre ord, Maz-atl-lan, som på natuatle-språket betyder:
hjort-vatten-stad, därmed antydande den lilla flod, vid hvars mynning den äldre,
liksom den nya staden, var belägen. Det är en allt igenom mexikansk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free