- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
117

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

>cargodores> eller bärare äro välöfvade karlar. Betäckta endast
med ett tygstycke öfver midjan, vada de ut i vattnet öfver höfterna
och vänta en och en i rad, tills deras tur att få sin börda kommit.
De bära allt på sina skuldror och på ryggen, vanligen med tillhjälp
af ett band, som går öfver pannan på samma vis som hos de flesta
centralamerikanska indianer. De bördor, som dessa kortväxta och
som det tyckes smärta karlar kunna bära, äro förvånande. Där går
en med ett 80 gallons vinfat och där en med en pianolåda, på
hvilken vi läsa i stora siffror: »750 pounds». Vi anmärka med hvilken
omsorg mannen pålägger bördan, hur han noga balancerar den, så att
tyngden blir likformigt och noggrant fördelad. Därpå ger han sig i
väg med snabba steg, och efter ett par minuter lägger han ned
bördan vid tullhuset. Men för att kunna komma dit måste han gå upp
för en brant bank och så tränga sig fram förbi packlårar, kärror
och åskådare.

En liten järnväg går en mil upp i staden, men som det icke är
bruket hos bättre folk att åka på den, så beslöto också vi att
vandra. Gatorna äro smala, och trottoarerna hafva endast plats för två
personer i bredd, de låga husen ha fönster, som skyddas med järngaller.
Dörrarne äro breda, riktiga portar, gamla och illa upphängda, jag
såg verkligen ingä nya dörrar i denna del af Mexiko. Några
minuter äro nog för att föra oss upp till den del af staden, där affärerna
bedrifvas. Hvarje stor affär intager ett särskildt hus, men det
finnes inga butikfönster, och vi måste titta in genom de öppnade
dörrarne. Hvarje bod har utanför en stor skylt, och vi läsa i stora
bökstäfver på en sådan: Torre de Babel (Babels torn), och på en
annan: Bola de oro (Gyllene klotet). Några få bodar bära endast
egarens namn, men detta är ett undantag, och en har ingen skylt
alls, då egaren tydligen anser sig själf tillräckligt stabil och väl
känd för att behöfva ens denna obetydliga annonsering.

De. stora bodarna äro de, som ha alla slags handelsvaror, de
små äro riktiga hål i muren, där de hungriga kunna köpa »pan dulce»
eller »pan fränces», eller där de törstige kunna stilla sin törst med
»fragos de mescal» eller med inhemskt öl till tio centavos flaskan. Detta
öl är tunt, men icke dåligt och säkerligen icke förfalskadt, ty det
ar därtill för tunt. Amerikanskt San Louis-öl stod och frestade på
hyllorna i alla bodar, men priset, en dollar flaskan, kan icke leda
till någon vidsträckt handel. Det finnes en hel del sådana »fondas»
eller utskänkningsställen i alla mexikanska städer, men man ser
sällan några druckne på gatorna, och i detta afseende gör Mazallån ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free