Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt norr och söder. Vi gå långs med en af dem, Spiritu Santo, till
skapnad och färg lik de öfriga, afrundad upptill, med branta sidor
eller väggar af röd, gul eller grå stenart i lagrade bäddar, vågrätt
öfver hvarandra.
Långt efter solnedgången äro dessa öar i sikte, och ännu nästa
morgon vid soluppgången äro vi midt för Garmenön, den ryktbara
aflagringen af det vanliga i handeln gängse saltet.
Golfen eller Cortezviken behåller sin gamla natur och förblir lugn
och stilla likt en spegel. Vi komma aldrig ur sikte af land, och när
Carmen sjunker vesterut, stiger mexikanska fastlandet upp i öster.
Det är med saknad som jag sålunda ser land på nytt, färden öfver
golfen är allt för kort.
Inloppet till Guaymas hamn är vacker, i högre grad än till
någon annan hamn på Stilla hafvets kust vid dessa breddgrader. Vilda,
höga och spetsiga klippor stiga lodrätt upp ur hafvet, här och där
skilda af små, krokiga vikar samt små fläckar lågland, som knappast
ligga högre än flodvattnet. Några af dessa klippor äro helt och
hållet fristående liksom riktiga öar, andra åter skjuta fram som uddar.
Till höger, litet längre in, är en naturlig halsmur eller vågbrytare,
så regelbunden, som vore den murad af menniskohand. Den
springer ut i hafvet från en liten ö och bildar en fullkomligt säker hamn,
som skulle anses af största värde hvar som helst. Men här är kusten
full af sådana egendomliga bildningar, och när ångbåten snabbt
skjuter fram, hafva vi knappast tid att lägga märke till dem alla.
Guaymas ligger långt in, bakom dessa klippiga uddar, Gch synes först
när man är helt nära. Om inloppet var pittoreskt, så äro viken och
hamnen det icke mindre. Trehundra meter höga klippor omgifva
staden på de aflägsnare sidorna och utsträcka sig långs viken och
utanför, så långt man kan se. Några af dessa klippor äro spetsiga,
andra afrundade, somliga åter platta. Men alla äro nakna, gula eller
rödakliga, då och då med en hvit vägg. Ingen märkbar växtlighet
af annat slag än kaktus och små buskar, hvilkas blad mestadels
fallit af genom brist på vatten och till följd af hettan.
Bland dessa tätt omgifvande klippor synas de lådlika husen i
Guaymas till sin bästa fördel, men de liksom sucka efter en
vindfläkt och efter en glimt af horisonten. Ett stort, hvitt, modernt
kyrktorn är den bästa landkänningen i staden, glänsande i det eviga
solskenet. Denna inre vik eller hamn är helt och hållet omsluten
af land och fullkomligt trygg för små fartyg, men så grund, att inga
större kunna insegla; det djupaste stället i midten är endast fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
