Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meter. Ieke ens den lilla »Newbern» kan nå stranden, och som
vanligt ankra vi utanför och gå i land i båtar. Tullhuset ligger
omedelbart på hamnarmen, en anspråkslös byggnad i gammaldags stil.
Tjenstemännen voro, såsom jag alltid har funnit dem i Mexiko,
mycket höfliga; vår packning genomsågs mycket hastigt, såsom de sade
för formens skull, och allt befanns snart i ordning. Hotellet låg ej
långt borta, blott två gator, och dit fördes packningen på ryggen af
två pojkar för trettiofem cents mexikanskt mynt. Det finnes endast ett
egentligt hotell och detta, om jag minnes rätt, »Hotel Cosmopolita».
Det är ett bra hotell på sitt vis. Stora, luftiga rum, likt balsalar,
byggda kring en gård, i hvilken man instufvat alla slags förråd, kök
och skjul m. m. Bakom denna >köksmödding» öppnar sig den
stora matsalen, liggande midt för viken. Vi kommo just lagom till
middagen, och hungriga som vi voro, kände vi oss mycket belåtna,
då de stora dubbeldörrarne mot viken stodo vidöppna och luften från
golfen strömmade in och gaf svalka, medan vi sutto ned vid en lugn
och civiliserad måltid, sedan vi halfannan månad ströfvat omkring i
vildmarken. Guaymas är ostronens hemland, och ostron finnas där
af flere slag och i stor ymnighet. Hotellet serverar denna
välsmakande mussla hvarje mål, färska, stufvade, stekta, i soppor och på
många andra vis. De äro mindre än de vanliga amerikanska från
ostkusten och något mera aflånga. Men smaken är vida bättre. Denna
ostronart fiskas i grannskapet af Yaquifloden, där bankarne äro
vidsträckta och väl försedda. Men det finnes äfven ett annat slags
ostron i Guaymas, som till sin smak öfvergår allt annat som jag ätit.
Denna art är mindre, endast litet större än den kaliforniska. Skalet
är taggigt och köttet är hvitgult. Det är ett bergostron och
behöf-ver icke sött vatten för att trifvas och tillväxa. Men underligt att
säga, man kan ej få köpa det i Guaymas, och enda sättet att få det,
är att sända ut någon, som samlar det, eller att göra det själf. Jag
gjorde det senare och hade ingen svårighet att få så mycket jag
be-höfde, då hvarje sten och klippa, som ligger inom tidvattensområdet,
bokstafligen äro betäckta med dem. Priset på stora ostron är mycket
billigt, tjugufem cents för hundra. Några dagar smakade mig ostronen
mycket bra, men en dag fann jag att de hade en egendomlig bismak.
Efter middagen kom jag händelsevis att få reda på orsaken. Den ende
ostronhandlanden, en liten fransk gubbe, bredare än han var lång,
röd i synen som den uppgående solen, bodde näst intill hotellet.
Hvarje morgon fördes en båtlast ostron till honom, lastades ur och
kastades i viken midt för hans hus. Just där öppnar sig hotellets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
