Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en stor del af stadens kloaker, och i detta oroliga vatten matas
ostronen länge nog, tills de få den eftersökta smaken. Man visste
allmänt om detta sätt att göda ostron, men fast åtminstone den
amerikanska delen af befolkningen gjorde invändningar däremot på ett
beskedligt och stillsamt vis och hade gjort så flere år, så kunde
ingen förändring åstadkommas. Jag hade just icke någon längtan efter
fransmannens ostron efter den stunden.
Staden saknar nästan helt och hållet träd, det enda gröna
stället där är »plazan», planterad med oranger och några få vanliga
blommor, såsom nerium. Orsaken till den torftiga vegetationen är
saknaden af godt vatten. Detta är här salt eller bräckt och skadligt
för växterna. De enda träd, som kunna växa, äro »mesquite» och
dadelpalmen. Det egendomliga gulgröna bladverket hos mesquite ses
här och där på gårdarne, medan det knappast finnes ölver ett
dussin dadelpalmer i hela staden.
Vattnet i staden kommer från två olika ställen och är af två
särskilda slag. Det, som begagnas af de fattigare folkklasserna, har
en mycket dålig smak och är bräckt. Det erhålles ur tre eller fyra
brunnar i utkanterna af Guaymas och hemtas upp samt föres till
staden i getskinnssäckar på åsnor. Det bättre slaget pumpas upp
åtta km. från Guaymas och föres i kaggar eller skinnsäckar samt
säljes till högt pris.
Med en sådan mager växtlighet inom och närmast kring staden,
är det helt naturligt, att det lilla som finnes skulle högligen prisas.
Konsuln trugade mig att för all del fara ut till Santa Maria i stadens
omgifning, vid slutet af spårvägen, för att beskåda parken.
Följaktligen åkte jag på mulåsnevagnen och betalade mina fem
cen-tavos. På vägen ut for jag förbi det mest intressanta stället i
Guaymas, den stora brunn, från hvilken husbehofsvattnet hemtas. Det
är helt visst en mycket underlig och besynnerlig tillställning, äfven
för att vara i Mexiko, och förtjenar därför beskrifvas. Det är tre
eller fyra brunnar tillsamman, men en är mycket större än de andra.
Man tänke sig en reservoir omkring tre meter i kvadrat med en två
meter hög mur. Inåt är brunnen 20 à 25 meter djup. På toppen
af murverket är en sammangyttring af ställningar, hjul, taljor och
rep, allt i skapnad af ett vågrätt kors. Detta är hissmaskinen. Åtta
eller tio karlar eller gossar stå på murkrönet och draga på linorna
från morgon till kväll. Vid repens ände hänga getskinnssäckar i
stället för ämbar, och hvarje rep bär två säckar. En går alltid ned
att fyllas och den andra kommer upp full. Vattnet tömmes genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
