Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boning, och ingenstädes skönjdes något spår till vatten, hvaraf
hä-starne ej hade fått något, sedan vi lämnade Hermosillo. Vid
middagstiden slogo vi läger under ett litet halmtäckt skjul, i sikte af en
brunn, Las Norias. Namnet betecknar hissverk för att hemta upp
vatten från en brunn. Tre karlar höllo på att gräfva brunnen
djupare, emedan vattnet aldrig förr i mannaminne stått så lågt i Sonora.
Brunnen var ungefär 6 meter djup, men borde varit 30. Så djupa
brunnar vet man icke af i Sonora, de gräfva till dess de få vatten
och stanna sedan. När torkan kommer, så finnes det vanligtvis icke
pengar att gräfva djupare för. Egaren af » Noria» var högligen konstig,
gestikulerade och skrek på det häftigaste vis så snart han såg oss:
»Intet vatten, intet vatten, gå, gå». Men vår LorEz ville ej bli
sviken i sina förhoppningar af ett dussin halfvridna personer, när
det var fråga om lifvet på hans tre magra krakar. Efter en half
timmes prat fingo vi slutligen sexton ämbar vatten, och karlarne i
brunnen voro så vänliga, att de stannade med sitt arbete, medan vi
hem-tade upp vattnet. Priset var sexton cents för allt, men det var i
sanning värdt en dollar ämbaret, ett pris som ofta betalas i Sonora, när
brunnarne äro läns, såsom vanligen är händelsen vid slutet af den
torra årstiden.
Senare på dagen foro vi förbi en indianby, och mot natten slogo
vi läger, med Sierra Mazatan i fullt sikte.
Ett läger på Sonoras slätter under den torra årstiden bereder
ingen hög grad af trefnad. Den hårda marken är vår bädd, de små
stenarne och jordtorfvorna sparkas undan, en utbredd filt och en
kautschukkudde utgöra tillrustningarne till sömn. Vårt läger är icke
vackert, men utmärkande för Sonora. Tätt bredvid stodo två stora
snår af jättekaktéer, med raka, refflade armar och några gula
blommor vid toppen. Spridda omkring stodo små acacior eller mesquites,
några lägre buskar här och där, men nästan intet gräs på marken
där emellan. På afstånd se vi spetsiga eller afrundade berg höja
sig från slätterna, hvilka senare synas svagt gröna samt tätt betäckta
med växtlighet. Vi äro icke de enda resande på lägerplatsen, och
innan aftonmåltiden är förbi, infinna sig några hungriga åskådare.
»Kan ni inte sälja oss något torkadt oxkött?» och ris, kaffe, filtar,
sadlar, knifvar eller hvad som helst eljest. Man kan aldrig träffa
någon resande i Mexiko, utan att han önskar köpa eller åtminstone
sätta pris på allt hvad man har med sig. Det förhåller sig så, att
allt hvad ni har med er är så mycket bättre än hvad folket i
allmänhet har varit vandt vicf. Dessa mexikaner hade tydligen intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
