- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
149

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kv.-km., skulle göra en aiTär. Han hade just sålt något lager till en
granne, väl 160 km. längre bort, och sände sin äldste son dit för att
leverera varan och mottaga betalningen. Ynglingen var omkring
tjugofem år och mycket klok, men kunde hvarken läsa eller räkna
längre än till tio. Då räknade bokhållaren ut till honom 86 bönor
och sade honom, att han skulle ha en dollar för hvarje böna, och
räkningen gaf ytterligare anvisning på affären. Allt gick bra till
dess köparen betaide sina pengar. »Här äro edra 86 dollars», sade
denne, »var god gif mig den kvitterade räkningen i utbyte». »Ja»,
sade den unge mannen, »jag skall först se efter om pengarne äro
riktiga». Och så tog han fram sin näsduk med bönorna och lade
försiktigt en böna på hvarje dollar, som han bredt ut på bordet, men
en böna blef öfver, och det fanns ingen dollar att lägga den på.

»Detta går ej an, jag måste hafva en dollar till för denna böna».
»Men räkningen fordrar endast 86 dollars och de ligga här. Jag
vill ej betala er 87 dollars, när jag endast är skyldig er 86».

»Men», sade ynglingen, »jag känner ej till det där, jag har fått
i uppdrag att få en dollar för hvarje böna, och om jag ej får det,
så för jag varorna tillbaka*.

Han gjorde så, for sina 160 km. tillbaka igen och berättade för
sin fader och bokhållaren hvad som hade händt. En ny räkning
af bönorna, visade att bokhållaren hade räknat orätt, en böna för
mycket. »Nå», sade don Augustin, »detta skall ej hända med mina
barn, min gosse liksom mina flickor måste lära sig, icke endast att läsa
och skrifva, hvilket de redan kunna, utan äfven åtskilligt mera.
Jag har varit länge nog här, och om jag kan sälja min rancho,
flyttar jag till Hermosillo och sätter mina barn i skola». Han antydde
äfven att om jag kunde finna en köpare åt honom, så ville han låta
hela ranchon gå för en spottstyfver. Men jag kunde ej ge honom
någon uppmuntran.

I Sonora åtminstone är motviljan mot skolor mycket större än
t. ex. i Centralamerika, där nästan hvarje barn nu lär sig läsa och
skrifva. I Sonora gömma föräldrarne sina barn i bergen, när de
veta att ämbetsmännen fara omkring för att tvinga föräldrarne att
sända barnen till skolan.

Vi gjorde några utflykter till Sierra Mazatan. Don Augustin
hade lämnat oss åsnor, de bästa djur att rida på, när man ej har
brådt. Sierran var rik på vildbråd af många slag. Hjortar, vildsvin
eller peccaris, vaktlar, kaniner och harar i mängd. Vaktlarne voro
af flere slag, somliga med hvit tofs på hjässan, andra med svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free