Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till pampasområdet. Det såg tvärtom ut, som om det icke på länge
skulle vara slut på vare sig skogar eller berg. Också började jag
starkt betvifla, att vi före den för min återresa utsatta tiden skulle
nå det afsedda målet, och ingen kunde i verkligheten hysa visshet
om, att vi skulle komma igenom. Det beslöts därför nu att anlägga
en större depot, att medtaga det allra nödvändigaste af vår
utrustning och proviant för åtta dagar och i ilmarscher skynda åt öster, för
att snarast möjligt klargöra vår ställning, hvarefter, sedan detta skett,
de i depoten kvarlämnade effekterna kunde efterskickas.
Vid den tjugofjärde tältplatsen upphörde möjligheten att vidare
följa floden. Bergväggarne nådde på båda sidor densamma och
stupade lodrätt ned i vattnet. Här fanns på en sträcka af inemot
2 km. uppåt floden ett genombrottsställe, och vårt framträngande i
dalen var därigenom spärradt. De Fischer föredrog att med
segel-duksbåten fortsätta vidare uppåt, under det att v. B rons art och jag
skulle föra expeditionen öfver de omgifvande höjderna till en gynnsam
punkt vid floden längre österut.
Den 15 februari uppbröto vi alla. Vi gingo upp till den till
min stora öfverraskning låga, föga mer än 100 m. öfver dalbottnen
belägna platån ofvanför. Där mötte det värsta stycket under hela
resan. Skogen satte hinder i vår väg, svårare än någonsin förut;
Cftusguea-gräsen stodo öfverallt rätare än sjövass, fem man voro
oaf-brutet sysselsatta med att hugga upp väg, men kunde ofta icke få
den öppnad med samma raskhet, hvarmed bördorna framburos. Den
ene af oss kontrollerade vägarbetarne, den andre transporten af
bagaget. Alla ansträngde vi oss till det yttersta; till och med vår
kock, som förut varit van att bära endast några kokkärl och
lifs-medel för två måltider då expeditionens stab, arbetade som en hel karl.
Det var emellertid en högst märkvärdig och genomgripande förr
ändring, som vegetationen nu undergick. Den ständigt gröna bokart,
Fagus betuloides, som förut varit det herskande trädet, upphörde nu
och ersattes af en annan med årligen affallande blad, Fagus
antarc-tica ; undervegetationen utgjordes så godt som utan undantag af
det styfva Chusquea-gr&sel, hvars nedfallna, gulnade blad öfver allt
fullständigt täckte marken. Det anade mig, att vi nu stodo inför
böljan af ett nytt skådespel, och detta besannades också, då vi
följande dag vid middagstiden nådde randen af en djup, i nord-sydlig
riktning gående dal, där vi fingo en vidsträckt utsikt ät öster och
åt sidorna. Den tafla, som nu fängslade allas uppmärksamhet, var
så hänförande, så rik på motsatser och växlande färger, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
