Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyarken under mina förutgående resor i Chile eller annorstädes sett
något därmed jämförligt Det var onekligen resans glanspunkt.
Nedanför oss buktade sig vår flod, glänsande hvit, i forsar och krökar.
På andra sidan af densamma utbredde sig ett par i halmgult lysande
slätter, mindre pampasområden, omslutna af skogsängar. Längre
bort höjde sig en ståtlig, vulkanisk bergskedja, utvisande horisontala
band af en mörk eruptiv bergart och däremellan gulröda bälten af
tuffer. Åndra liknande sågos åt flera håll. Bergsluttningarna voro
nu mera öppna eller bevuxna af snår eller skogsängar. Alla dalar
tilltogo ansenligt i bredd. Som genom ett trollslag var allt
förän-dradt, spelet vunnet, vi kunde anse oss vara ute ur Kordilleran, och
några nämnvärda hinder skulle icke längre möta för vårt vidare
framträngande.
Vi nedstego i dalen, intogo vårt frukostmål — nu som vanligt
midt på dagen eller något senare — vid en liten rännil, som försåg
oss med rätt smutsigt vatten, men med en tillsats af »harina tostada»
märktes det ej. På aftonen uppnådde vi flodstranden, dit de Fischer
anlände samtidigt.
Följande dag, den 17 februari, gingo vi öfver floden och kommo
in på vackra skogsängar med en synnerligen bördig humusjord.
Träden stodo glest och utgjordes enbart af den förut nämnda bokarten
med årligen affallande blad. Undervegetationen bestod af frodigt gräs
och andra örter, af hvilka jag här vill anföra endast tvänne,
nämligen den äfven i Skandinavien vanliga Galium Aparine, som bildade
ett tätt nätverk öfver den öfriga vegetationen, samt en Mutisia, som
genom sina stora, orangefärgade blomkorgar ådrog sig min
uppmärksamhet. Öfverallt sågos talrika vägar af ett hjortdjur (Cervus
chilensis).
Vi kommo snart ut på det ena af de förut omnämnda
pampas-områdena, där gräsarter, nu mot sommarens slut nedvissnade,
gifvet-vis voro de herskande växterna. Vid pampans östra sida
uppnådde vi åter floden, som bär gjorde en båge mot söder och tycktes
ganska långt fortsätta åt detta håll. De Fischer hade icke lust att
vidare följa densamma, utan föredrog att fortsätta utefter en ej
obetydlig, från öster kommande och i den nämnda flodkröken
utmynnande biflod. Åysén-floden var här ganska bred, strid och stenig,
så att vi icke, såsom förut skett vid passerandet af mindre
vattendrag, kunde rida öfver på våra bärare. Ålla måste vi vada.
Vattnets temperatur var + U° C., och det syntes oss därför tämligen
obehagligt att gå öfver, men det visade sig tvärtom vara rätt ange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
