- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
52

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man måste nämligen på dessa resor själf skaffa sig föda af det villebråd
man skjuter; också lifnärde jag under hela tiden mig och mitt folk,
stundom mer än 20 personer, så godt som uteslutande med eget
jaktbyte. För tillfället öfverflödigt kött skäres i remsor, soltorkas
och utbytes sedan hos infödingame mot korn, hirs och mjöl.

På andra sidan Pedra Grande börjar vegetationen tilltaga; gräs,
buskar och giraff-akacia betäcka nu hela landet, sandfloden skär
här och hvar igenom, och i samma mån man kommer öster ut, blir
landet allt bergigare, tills i grannskapet af Schellan ett vackert
alplandskap börjar. Hela området från kusten och hit upp utmärker
sig alltså för sin ökennatur och brist på vatten. En resa här är
ytterst mödosam, långa marscher natt och dag, då och då afbrutna
af några få timmars hvila på marken samt tillredandet af ett stycke
kött och en mugg svart kaffe. Också störtade tre oxar af törst och
ansträngning under de första dagarne.

Djurvärlden inom ökenområdet är trots vattenbristen ganska rik.
Förutom springbockarne vid Pedra Grande syntes spår af k vagga
och sebra. Ett tämligen gammalt elefantspår följde en sandflod, små
gaseller voro allmänna äfvensom i närheten af de sparsamma
vattenställena pärlhöns, dufvor, frankoliner samt trappar. Af rofdjur voro
hyenor och schakaler till mycket besvär. Knappt hade solen gått ned,
förrän de började skälla och tjuta kring lägret. En natt åto
hyenorna upp en stor del af spannremmen, och vid ett annat tillfälle
släpade de ett af oken, vid hvilket en rem var fästad, öfver 7« mil
från vagnen. Leoparder och lejon förekommo äfven.

Infödingar bebo sparsamt detta område. De första träffas vid
Muninho och tillhöra det s. k. ovakouvallefolket eller mondombes,
hvilken senare benämning de erhållit af portugiserna.

Som typ skiljer sig detta folk märkbart från andra på högplatån
boende bantustammar. Man finner sålunda bland ovakouvalle ofta
en nästan semitisk typ med krokig näsa och långt ansikte.

Förutom af litet hirs och kafferkorn, som de odla, lefva dessa
infödingar bufvudsakligen af sina nötkreatur, med hvilka de ströfva
omkring allt efter som vatten och gräs finnas.

Då det skulle blifva för vidlyftigt att lämna utförligare
beskrif-ningar af alla de olika folk, med hvilka jag under min resa kom i
beröring, inskränker jag mig till några kortfattade meddelanden om
såväl det nyssnämnda ovakouvallefolket som de flesta andra och
kommer att ägna särskild uppmärksamhet blott åt ett par
folkgrupper, som synas mig erbjuda ett mera framstående intresse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free