Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter tio dagars färd körde vi upp mot det pass »Porta da Schella»,
genom hvilket vi skulle klättra mot högplatån. På båda sidor
begränsas detsamma af höga bergväggar, och här sveper ständigt en
het, torr, samumartad luftström fram. Temperaturen var på
morgonen kl. 9 f. m. 32° C. i skuggan och fram på dagen i själfva passet
39°. Denna hetta kändes dubbelt tryckande i följd af det starka
luftdraget. Vid middagstiden lade vi oss under vagnen för att få
någon skugga, oxarne stodo alldeles stilla, ytterst medtagna af den
heta blåsten ; det enda ljud, som hördes, var babianernas skrockande
och skällande på bergsidorna.
Nätterna i passet voro ännu värre. Detta kaos af uppvärmda stenar
är ett älsklingstillhåll för skorpioner och ormar af flera slag. Knappt
hade vi om aftonen tändt elden, förrän skorpionerna, den ena efter
den andra, kommo springande mot ljusskenet ; att skydda oss för dem
samt med ett par pinnar fånga och kasta dem i elden gaf oss full
sysselsättning. Om morgonen var det vanligt att finna dem under
skinnet, hvarpå man sofvit, eller i vecken af filten. Af ormar såg
jag spår af pythonormen, och vid flera tillfällen voro vi nära att
trampa på den i sanden till hälften nedgräfde, giftige hornormen
(en Cerastes-dirt).
Efter två dagars slit i det heta passet uppför och ständigt
uppför genom ett alpliknande landskap visade min aneroid en höjd af
925 meter.
Temperaturen blef nu märkbart svalare, sluttningarna mindre
branta, och efter ytterligare en dagsresa hade vi lagt det
ogästvänliga låglandet bakom oss och körde upp på den efterlängtade platån.
Här mötte oss ett helt olika landskap, jämförelsevis jämnt och
slätt, dock med enstaka höjdåsar. En riklig växtlighet med
park-artad skog, i hvilken Copaïfera Mopane och giraff-akacia äro de
förhärskande trädslagen, under det att väldiga baobab (Adansonia
digi-tata) här och där resa sina jättegestalter. Emellan skogsparkerna
utbreda sig grässlätter, och snart träffades en bäck med klart, rent
vatten, det första på hela resan.
Talrika boskapshjordar och de allt tätare vagnspåren visade,
att landet var bebodt, och en dag senare körde jag in i kolonien
Chibia. Â denna del af högplatån hafva sedan ganska lång tid tillbaka
funnits portugisiska kolonier. På senare åren har man sökt förmå
utvandrare från Madeira att hitflytta. Kolonierna kunna indelas i
tre grupper, den nordliga vid Cakonda, den mellersta omfattande
Chibia, Humpata, Huilla och Lubango samt den sydligaste vid Humbe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
