Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Om de olika stammarne äro närmare besläktade med
hvarandra eller hafva skiljaktigt ursprung, torde vara svårt att afgöra.
Nuvarande olikheter i språk, seder och utseende mellan stammarne
kunna dock mycket väl förklaras af isolering och de olika
existensvillkor hvarunder de lefva. Ått oukouanjama- och oukvambifolken
en gång varit ett, därpå tyder för öfrigt Uras ofvan (sid. 61) anförda
berättelse. Enligt Erikson, som torde vara mera förtrogen med
Ovampolandet än någon annan resande, kunna följande stammar
särskiljas och antalet stridbare män inom hvarje närmelsevis
uppskattas sålunda:
1. Oukouanjama c:a 20,000 män.
2. Oukvambi » 10,000 » SV. om Oukouanjama.
3. Oubandja » 20,000 » V. » »
4. Oundounga » 15,000 » S. t »
5. Ouganjera » 10,000 » v. » Oukvambi.
6. Oukoualoundi » 10,000 » i NV.
7. Evare » 3,000 » i NO.
8. Ehanda » 4,000 » i NO. utefter Handafloden.
Ålltså åtta stammar med tillsammans 92,000 män, en
beräkning som torde kunna anses tämligen låg. Dessutom har jag hört
några andra stammar uppgifvas, hvilka dock knappast kunna räknas
till de egentliga ovampofolken och följaktligen uteslutits ur
ofvan-stående förteckning.
Alla dessa folk styras af hvar sin själfhärskare, som äger att
oinskränkt förfoga öfver sina undersåtars lif och egendom. Denne
konung eller »omukvaniloua» företrädes, innan han förklaras myndig,
af sin fader, men så snart han själf öfvertager styrelsen, fordrar landets
sed, att hans fader och förmyndare bringas om lifvet. Vid sidan
af konungen finnes ett af honom vald t råd, som kan efter
godt-finnande tillfrågas, däribland en förste minister, hvilken vid
konungens död måste följa honom i grafven. Vid krig stammar emellan
utses af chefen en härförare med oinskränkt makt och myndighet. En
annan märklig man är den i spetsen för krigshären gående bäraren
af den heliga elden, hvars slocknande anses för ett dåligt tecken.
Stammarne äro fullkomligt oberoende af hvarandra samt åtskiljas
alltid och på alla håll genom obebodda ödemarker af två till tre
dagsmarschers vidd. Dessa mellanliggande områden genomströfvas
af marodörpartier, som stjäla boskap från grannstammarne, hvilket
betraktas som en högligen lofvärd bragd.
Ymer, 1898.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
