- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
72

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har stammen sålunda stor bröllopsfest. De kvinnor, som skola giftas,
föras af sina föräldrar ut i fältet till en af chefen bestämd plats.
Här bygges nu för hvarje flicka en löfhydda, och då antalet
giftaslystna är stort, uppstår följaktligen en liten by för sig själf; de
af-lägga alla prydnader, kläda sig i fantastiska kostymer af gräs och
palmfibrer samt farga sig inom vissa stammar med en hvit jordart
öfver kroppen.

De unge männen, de blifvande lycklige, samlas på samma plats
men måste bygga sig egna bus ett stycke från flickornas och få ej
tillträde till deras by. Öfver det hela vakar en ceremonimästarinna,
som ansvarar för vidmakthållandet af anständighet och god ordning,
och hvilken blindt åtlydes. Dagen i ända under sång i korus stampa
nu flickorna mjöl af korn och hirs samt brygga öl, de unge männen
hålla sig på behörigt afstånd rundt omkring, sjunga krigssånger och
visa sin färdighet i vapnens bandterande. Då aftonen kommer,
samlas man på en bestämd lekplats, hvarest dansas och sjunges
gemensamt hela natten, fortfarande under sträng tillsyn af
ceremoni-mästarinnan. Så fortgå festligheterna under dagar och veckor, men
sent omsider får mannen skänka sin käresta en ung oxe, hvilken
slaktas och ätes. Nu är den efterlängtade stund inne, då
ceremoni-mästarinnan förklarar festen afslutad, och då kan den unge mannen
hos flickans föräldrar begära sin brud. Hos vissa stammar erhålla
dessa en gåfva af friaren, hos andra icke. I hemgift af dem får
bruden vanligen en järnhacka samt en ko.

Så snart äktenskapet blifvit ingånget, anlägger hustrun den gifta
kvinnans hårfrisyr och klädsel. Till en början bo de nygifta hos
hustruns föräldrar, men så snart mannen hunnit tillräckligt öka sin
boskapsbesättning, utflytta de och bilda eget hem. Han kan nu taga
sig flera hustrur, men åtnöjes vanligen med 2—4.

I afseende på språk råder mellan ovampostammarne en viss
skiljaktighet, dock ej större än att folk från olika stammar kunna
förstå hvarandra, såsom med några exempel skall belysas.

På oukouanjamaspråket heter eld omouliro, på oukvambi- omoulilo
» » » regn omoura, * » omoula

> » »gå oukouenda, » » ourocendo

o. s. v.

Hos ovampofolken finnes ett bestämdt gudsbegrepp, de tro på
»kalonga», en ande som skapat allt och styr allt, gifver godt och
ondt, lycka såväl som motgång, segrar och nederlag. De tro äfven
på »assisi» eller de aflidnas andar och söka genom offer skydda sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free