Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu körde vi raskt undan och uppnådde Olukonda vid
middagstiden. På aftonen fick jag ånyo ett svårt sjukdomsanfall med
upprepade kräkningar af galla. »Feber, feber, feber 1» står det i min
dagbok. Jag måste dock framåt och ämnade följande dags afton,
då oxarne borde vara uthvilade, göra ett nytt försök att komma ur
Ovampolandet. Nu beslöt jag fresta på den längre vägen åt sydväst,
där vatten troligen skulle anträffas vid en plats kallad Ohonolongo
eller Otyimorongo efter ungefär sjutton timmars vandring.
Hit ledde vägen öfver en jämn, trädlös stäpp, bevuxen med nu
torrt, en half meter högt gräs. Längst fram mot horisonten stod
detta i brand, ett godt tecken till att där måste finnas människor
och alltså vatten. Himlen färgades nu röd af den stora
präriebranden, som vi alltmer närmade oss, och bvars brakande och
knastrande började nå oss. Vinden låg dock ej så, att vi själfve
be-böfde bysa farhåga att möta elden.
Vi fortsatte alltjämt att köra; först kort före soluppgången fingo
de hungrige oxarne beta några minuter, och sedan bar det på nytt
i väg. Fram mot morgonen kommo vi in i ett buskfält med spridda
giraff-akacior ; här upptäcktes färska spår af vildt, och som vi endast
hade torrt kött, skickade jag en af mina jägare ut i fältet. Snart
återvände han efter att bafva skjutit en gemsbock (Oryx capensis). Ett
kort uppehåll var nu för oxarne nödvändigt, och sedan antilopen
härunder hämtats, sönderstyckats och nedstufvats i vagnen, fortsatte vi.
Redan kl. 9 på morgonen visade min termometer 35° à 36°, sanden
började blifva djup, oxarne sträfvade blott långsamt och högt flåsande
framåt. Enligt inhämtade uppgifter om våglängden borde vi nu snart
vara framme, men ännu kl. 12 på dagen syntes intet spår af vatten.
Värmen hade stigit till 39° i skuggan och inemot 50° i solen, där
vi körde, den lösa sanden kändes brännhet under fotterna. Mina
arme oxar voro nu i det närmaste förbi, tungan hängde långt ur
munnen och var svart af törst, för hvarje steg gåfvo de ifrån sig
ett pipande, stönande ljud.
Så fortgick till kl. 1,20 e. m., då en af oxarne vägrade att gå
längre och tycktes färdig att störta. Som vi ej nu kunde hafva
långt kvar, lät jag spanna ur och tillsade mitt folk att drifva oxarne
lösa fram till vattnet, låta dem dricka och därefter omedelbart vända
åter för att hämta vagnen, där jag under tiden ensam stannade kvar.
De timmar, jag nu i väntan tillbragte under densamme, växlande
plats alltefter som dess skugga flyttade sig, voro fulla af ängslan
för mina män, huruvida de skulle finna vatten eller ej. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
