Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till andra trakter för att få den stillad. Strutsen har här ett
älsklings-tillhåll och påträffas nästan hvar som hälst.
Då regnen komma, det unga gräset spirar upp, och
vattensamlingar här och där uppstå, infinna sig stora skaror af villebråd i
dessa trakter. Sebror, kvaggor, gnu, giraff och eland beta då
allestädes. Åf rofdjuren finnes isynnerhet hyenahunden talrikt för
handen, och stor är den förödelse, som han anställer bland det vilda.
Efter dessa allmänna anmärkningar återgår jag till min resa.
Vi körde hela natten och anlände vid soluppgången till Okoukuejo.
Här befunno sig nu de boers, hvilka, enligt hvad ofvan omtalats, mött
sådana svårigheter på vägen ned från Oundounga. Vagname stodo
kvar på törstfältet, utvandrarne lågo omkring vattnet med den
boskap som räddats (vid pass 250 st.) och väntade på regn för att
kunna vända om och hämta sina tillhörigheter. Flera af folket hade
dött i feber, och allmän nedstämdhet rådde. Det efterlängtade regnet
uteblef dag efter dag, nu var gräset i det allra närmaste afbetadt
och vattnet nästan slut, det lilla som återstod var dessutom
upp-trampadt och nedsmutsadt af kreaturen, följaktligen knappast drickbart.
Medan jag uppehöll mig här, kom ett sällskap buschmän lastade
med halfruttet, torkad t kött af de oxar, som på vägen norrut gått
förlorade för boerna, och af hvilka hyenorna redan fråssat.
Busch-männen sågo vidriga ut samt åtföljdes af några skelande, utmagrade,
men för tillfället stinna hundar.
Vår nuvarande lägerplats ligger strax invid den stora
»saltpannan» Etoscha. Ned mot denna grunda, skålformiga fördjupning i
stäppen slutta omgifningarne helt sakta, och på dess botten träffas
en saltaflagring af inemot en fots tjocklek. Det är sådana bildningar,
som fått namn af saltpannor, och hvilka å den sydafrikanska stäppen
här och hvar förekomma. Där »pannan» börjar, upphör all
vege-tatiön, marken är hård och slät samt öfvergår småningom i en hvit,
glänsande saltmassa. Under den torra årstiden fanns ej något vatten
i Etoscha, endast en klibbig gyttja, som blef lösare i samma mån
man nalkades midten. Under regnperioden åter samlar sig här vatten
med aflopp mot öster, där det sjunker ned i sanden.
På kartor öfver Afrika, äfven de modernaste, betecknas Etoscha
såsom en stor sjö, visserligen liksom N’Gami med prickade stränder,
men då den förra under större delen af året faktiskt är vattenlös, lärer
väl en sådan beteckning vara oberättigad och vilseledande. Helt
annat är förhållandet med N’Gamisjon, ty där saknas under ingen
del af året vatten. Som en illustration till den påpekade oegentlig-
6
Ymer, 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
