Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten må anföras, att missionärerna i Oundounga fått skriftliga
förfrågningar, huruvida den ansenliga Etoschasjön är navigabel, hvilka
farkoster som bäst lämpa sig för densamma, om det skulle löna sig
att hitfrakta en ångbåt o. s. v. Att Etoscha vid regntiden fylles med
vatten, är ett gemensamt drag för alla svackor i denna terräng, och
berättigar den förra lika litet som dessa till rang af sjö. Det vore
därför på tiden, att geograferna beriktigade kartan i nu omförmälda
hänseende.
Det stäpp- och ökenområde, som jag efter många vedermödor
nu lyckligen hunnit öfver, är, såsom af berättelsen framgår, delvis
befolkadt nämligen af bergdamarer och buschmän, tvenne till sitt
lefnadssätt ganska lika men till utseende och karakter väsentligt
skilda folk.
Öfver buschmännens (fig. 5) ursprung sväfvar man i ovisshet, men
att de böra betraktas som Sydafrikas urbefolkning, därom torde
etno-graferna numera vara temligen ense. Antagligen hafva de före
bantu-folkens invandring haft vida större utbredning än f. n. är fallet och
småningom blifvit undanträngda till kontinentens mest öde och sterila
trakter. Buschmännens egentliga område är Kalahariöknen,
hvar-ifrån de spridt sig hit upp mot Kaokofältet. Söderut träffas de här
och hvar på ovahereros och hottentotternas område, men då som
förtryckta parias, hvilka hänsynslöst utrotas, hvarhelst de visa sig.
Någon fast organisation finnes icke bland detta folk.
Visserligen kunna flere stammar med bestämda områden särskiljas, men
för öfrigt lefva buschmännen i familjer eller smärre grupper
oberoende af hvarandra. De som hafva sitt tillhåll söder om
ovampo-stammarne betala årlig tribut till dessa af salt, kopparmalm och
villebråd, men för öfrigt föra de ett oberoende, kringstrykande lif.
Deras språk klingar sällsamt i en europés öron. Det utgör en
blandning af underliga smackningar, sugningar, läspningar, näsljud
och strupljud, som äro svåra att härma. Själfva satserna komma
stötvis och häftigt, så att ett vanligt samtal låter som gräl.
Sinsemellan tala stammarne olika dialekter, ofta så vidt skilda från
hvarandra, att icke ens de närboende förstå hvarandras språk.
De olika stammarne hafva olika namn, omöjliga att utan
särskilda beteckningssätt i skrift återgifva. Af hottentotterna kallas
buschmännen med ett gemensamt namn Saag (föregånget af en
smackning) d. ä. urinvånare.
På grund af beskrifningar, jag förut läst om buschmännen, trodde
ag dem vara dvärgar, men mina egna iakttagelser bestyrka ej denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
