- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
85

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då regn fallit och marken blifvit mjuk, så att villebrådets spår
med lätthet kunna följas, inträffar buschmännens sötebrödstid, ty nu
finnes här intet djur, som ej en ung buschman kan springa upp.
Rätta jakttiden är nu inne, ett spår uppsökes, låtom oss antaga af
någon större antilop, jägaren varseblifver djuret ute på öppna slätten
men kan icke smyga sig intill detsamma, med långa språng sätter det
i väg och försvinner i fjärran. Nu börjar en i sitt slag enastående
hetsjakt. Springande i rask takt följer jägaren spåret, så förflyta
några timmar, djuret har härunder flera gånger saktat farten eller
stannat, ser sig alltjämt förföljdt af sin envise fiende, som oafbrutet
ilar åstad på det i den mjuka marken klart stående spåret. Det lider
mot middagen, djuret börjar tröttna samt göra krokar och bukter,
detta hjälper dock ej, buschmannen låter ej förvilla sig, för hans vana
och skarpa öga ligger djurets väg tydlig och klar, han fortsätter utan
ett ögonblicks tvekan, solen blir nu brännande het, djuret är
ut-tröttad t, med hängande tunga och häftigt flämtande sträfvar det nu
mödosamt framåt, dess bukter blifva allt mindre, buschmannen
genskjuter här och där, och vid ett gynnsamt tillfälle skickar han på
några stegs afstånd den småningom dödande giftpilen i djuret.
Härmed är dagens möda ändad, jägaren låter villebrådet gå, uppsöker
något vatten i närheten, tänder upp eld och tillbringar natten i god
hvila. Följande morgon tager han an spåret, giftet har nu gjort sin
verkan, och inom kort anträffas djuret dödt. Medan han slaktar det
och upphänger dess kött till torkning, anländer hans familj, som
äfvenledes följt spåret. Nu vidtager ett par dagar af maklighet och
fråsseri, tills hunger åter inställer sig och tvingar till nya
ansträngningar.

Ej blott antilopen utan äfven större djur t. ex. giraffer kunna
sålunda af en ensam jägare upphinnas och dödas; lyckas detta ej på
en dag, hvilar jägaren på spåret öfver natten och tager upp det
följande morgon. Djuret, som under natten stelnat till, blir i ty fall
följande dag den outtröttlige löparens byte. Erikson, min sagesman,
försäkrar, att det finnes intet djur, icke ens hästen, som ej en på
sådan jakt öfvad buschman i längden tröttar ut, allt dock under
förutsättning, att spåren stå tydliga.

Det vanligaste jaktsättet, som under hvilken årstid som helst
står till buds, är att krypande smyga sig fram mot villebrådet och
på några få stegs afstånd såra det med en förgiftad pil samt, sedan
giftet efter några timmar hunnit verka, söka reda på det döda djuret.
Buschmännens förmåga att obemärkte nalkas villebrådet är anmärk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free