Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
general Ho, som med 2,000 man kom upp från japanska kriget. —
Man kan ej göra sig ett begrepp om de grymheter, som begingos å
ömse sidor. Små barn spetsades på spjuten, och fångarne marterades
på det gräsligaste sätt. Den dunganska byn To-ba, som har ett starkt
befästadt läge mellan Ten-kar och Si-ning, höll sig i flera månader,
men måste på grund af hungersnöd slutligen kapitulera, hvarvid dock
gjordes det villkor, att alla skulle få fritt aftåg. Kineserna gingo in
därpå, men fordrade, att de skulle sträcka vapen. Detta var knappt
gjordt, förr än dunganerna öfverföllos och nedhöggos till sista man.
Som vilda djur tjöt pöbeln, då general Hos soldater från sina ströftåg
kommo hem med muhammedanska fångar, som fängslade i kedjor
fördes i triumf genom Si-nings gator till Djen Tajs jamen, där de skulle
få sin dom. Denna var snart uppläst. De fördes ut igen, och utanför
porten skar man strupen af dem med slöa knifvar, hvarefter
bröstkorgen öppnades, hjärtat och lefvern uttogos och fästes på
spjut-spetsarne. Sedan tågade soldaterna till närmaste kafé, där dessa
troféer stektes och uppåtos. Kineserna tro, att om de förtära
sin fiendes hjärta och lefver, hans mod hamnar hos dem. Man
berättar, att 50,000 kineser och lika många dunganer stupade i dessa
trakter. Muhammedanerna äro duktiga soldater, men hade dåliga
vapen. Kineserna äro däremot otroligt fega. Så belägrade en stor styrka
en muhammedansk stad nära Si-ning och besköt under 3 dagar dess
murar, men kineserna vågade ej skrida till stormning, ty de fruktade,
att, då inga poster syntes på murarne, ett försåt var i beredskap.
General Ho kom dit, och då han lät spränga porten, kom en gammal,
blind gumma, stadens sista invånarinna, emot honom, och berättade,
att alla de öfrige för länge sedan dragit upp åt bergen, och hon
undrade, hvarför kineserna väsnades så förskräckligt med sina
kanoner utanför murarne.
Det var egentligen en sorglig färd, vi hade genom dessa trakter.
Hela dagsmarscher förde oss genom ruinerade byar, brända städer
och ödelagda åkerfält. I Tung-kwan sutto utmed gatorna hela rader
af blinda åldringar, ty de gamla, som fått lefva, då kineserna togo
byn, hade blifvit bländade.
Från Si-ning hemförlofvade jag mina ostturkestanske tjänare. Blott
Islam Baj följde mig troget ; för öfrigt hade jag kineser, och bagaget
bars af mulåsnor till Ping-fan, hvarifrån jag fortsatte med kärror till
Liang-tscheo, där jag tillbringade julhelgen med engelska missionärer.
En telegraflinje förbinder Liang-tscheo med Schang-haj, och jag
begagnade därför tillfället att afsända ett telegram till H. M. Konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
