Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett vänligt svar kom mig tillhanda just lagom såsom julklapp och
var den första hälsningen från fäderneslandet, hvilken jag i den
fjärran östern erhöll.
Kineserna ha sina egna funderingar om telegrafen. De tro, att
depeschen skrifves på en papperslapp, som rullas ihop och skickas
i väg genom tråden, och att isolatorerna äro små anhaltsstationer,
där lappen får hvila sig, ifall det regnar. Från Liang-tscheo hyrde
jag kameler och tågade vid årsskiftet genom Ala-schans öknar öfver
Fu-ma-fu, hvars wang eller mongolfurste tog artigt emot mig, till
Ning-scha, där svenska missionärer hafva en liten församling om 30
kristna kineser. — Januarifarden genom Ordos öknar var hård.
Hwang-ho, den gula floden, låg stel och frusen, och kölden uppgick
ända till — 33°. Dagligen blåste nordvästliga stormar, och jag hade
säkerligen förfrusit, om jag ej haft en liten schålåa eller kinesisk
handugn att värma händerna vid där uppe på kamelen. Vid en brunn
slogo vi läger samtidigt som en dungansk karavan, och på morgonen
befanns det, att en af dunganerna helt enkelt frusit ihjäl. Islam Baj
ombads att läsa en muhammedansk bön öfver liket, som lades mellan
ett par stenar, hvarpå dunganerna fortsatte sin färd, som om
ingenting händt.
Efter att ännu en gång hafva korsat Hwang-ho, var det skönt
att i Bao-to få hvila ut ett par dagar hos landsmän, missionären
Helle-bero och hans hustru. Herr Hellebebo hade omvändt många
kineser och höll en skola för 30 små kinespojkar, som bland annat fingo
lära sig engelska. Jag bevistade en lektion i geografi och hälsades
vid inträdet med ett »good morning, Sir; how are you?» af alla 30
pojkarne på en gång.
Nu var det slut med mitt tålamod, jag längtade efter posten i
Peking. Efter att hafva öfverlämnat min karavan i goda händer,
öfvergaf jag den och skyndade med en kines öfver Salatji,
Kwei-hwa-tschung, Djå-dje-tjång och Djan-dja-khu eller Kalgan, där jag för fjärde
gången passerade stora muren, till Peking och mottogs med största
älskvärdhet af Rysslands chargé d’affaires herr Pavloff och af
Li-hung-schang. Här, i den yttersta östern af Midtens rike, slutade alltså
den färd genom Asien, från hvilken jag nu sökt skildra några
flyktiga och strödda episoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
