Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke användas därtill. Desse och i synnerhet grönländskorna få icke
ens uppehålla sig på grufplatsen — detta af sanitetsskäl.
Mitt arbetsfält utgjordes af trakten kring Julianehaab, den
sydligaste kolonien i Grönland. Åfståndet dit från Ivigtut tillryggalades
på 5 dagar. Därunder fick jag först rätt göra bekantskap med sättet
att färdas i Grönland. Några andra befordringsmedel än båtar finnas
icke där i landet. Då trä är en svåråtkomlig vara, så göras båtarne
af själskinn med ett minimum af trä såsom stomme. De äro af två
slag*, kajaken, som är däckad, afsedd för en man och paddlas fram
med en tvåbladig åra, och umiaken, som är öppen och jämförelsevis
stor, så att den kan bära rätt betydlig last. Den ros vanligen af
4—7 kvinnor med en manlig styrare och kallas därför af europeerna
kvinnobåt.
För resan till Julianehaab hade jag 5 rodderskor, en styrman
och en kajakman, alla från Arsuk. Hela tiden höllo vi oss
inomskärs, hvilket är nödvändigt, då umiaken är redlös i öppen sjö.
Däremot kan den, sedan lasten blifvit uttagen, lätt bäras öfver land.
De grönländska fjordarne äro ofta mycket långa och skiljas icke
sällan från h varand ra blott genom smala näs. På sådana ställen,
som kallas itivdliatsuak, bär man ofta båten från den ena fjorden
till den andra. Inne i skärgården låg det ännu vid midsommartiden
mycken is, dels isberg, som drifvit in från Davis-sundet eller ut från
jöklarne i fjordarnes botten, dels Qordis, som ännu icke hunnit smälta.
Luften var sval och landets plågoandar, myggen, hade ännu icke
börjat sin verksamhet. För middagsrast lade vi till hvar som helst
vid något stenröse, och inom några minuter satt folket kring ett
flammande bål af torrt ris och väntade på den högt skattade kaffedrycken.
På aftonen gällde det att finna någon passande tältplats, hvilket icke
alltid var så lätt. Så snart en sådan blifvit upptäckt, bragtes de
hundratals ting, hvarmed umiaken var lastad, i land och till sist
båten själf med bottnen i vädret till torkning. Så resas tälten, ett
stort för mig ensam och ett litet för de 7 grönländarne.
Naturligtvis är utrymmet i grönländartältet ganska knappt. Men äfven i mitt
tält blir det trångt, då hela mitt bagage för eventuelt regn där måste
instufvas. Alla dessa anordningar verkställas af grönländarne med
en hast och precision, som måste förvåna den ovane åskådaren.
Här har hvar och en sin rol, som han med lif och lust utför och
på repetitioner har det synbarligen icke varit brist. Snart sitter hela
sällskapet kring den puttrande soppgrytan och uppstämmer, medan
det väntar på den väl förtjänta måltiden, med friska stämmor sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
