Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välljudande sånger, så att ekot skallar från de omgifvande
bergväggarna.
Den 25 juni kom jag till Julianehaab. Här ställdes nytt folk
till mitt förfogande, och då det nu gällde alt befara stora, ofta oroliga
fjordar, så erhöll jag i stället för umiak en kraftig slup med segel
och andra tillbehör. Besättningen utgjordes af en styrman (Paulus),
3 manliga och en kvinnlig roddare. Den senare hade äfven till
uppgift att hålla mina kamicker i ordning. Dessutom medföljde en
kajak-man såsom rekognoskör och postbud. Dessa 6 personer, som troget
tjänade mig hela sommaren, kunde lika litet danska som jag
eski-måiska. Jag talade svenska till dem och de sitt tungomål till mig, —
och märkligt nog missförstodo vi sällan hvarandra.
Redan den 26 på morgonen lämnade vi kolonien och styrde in
1 den 8 mil långa Igalikofjorden. Med stark medvind hunno vi vid
5-tiden fram till boplatsen Igaliko, hvars hela befolkning var oss till
mötes vid landstigningen. Tälten uppsattes på en vacker gräsplan;
sådana är det nämligen godt om härstädes. Igaliko är den enda
plats i hela Grönland, där boskapsskötsel i nämnvärd grad idkas.
Folket förstår ock rätt väl att tillgodogöra sig denna näringsgrens
produkter. Därom vittnade den förträffliga mjölk, grädde och smör,
hvarmed jag blef rikligen försedd under mitt uppehåll på platsen.
Ändamålet med mitt besök vid Igaliko var att där anställa
spaningar efter den LüTZKN’ska mineralforekomsten. Jag hade medtagit
några profbitar, hvilka genast igenkändes af en gammal igalikobo,
vid namn Job. Dagen därpå ledsagade han mig ock raka vägen
till den så länge eftersökta fyndorten. Denna är belägen på en
bergsplatå, som heter Narsasuk Kakå, på södra sluttningen af
Igdler-figsalik. Vägen dit från Igaliko går i nordostlig riktning, tager goda
2 timmar och är ganska besvärlig, då man bland annat måste klättra
uppför en 300 m. hög och mycket brant bergvägg. Platåen håller
3—4 km. i största utsträckning och består af en ljus, starkt
vittrande bergart, syenit. Den är nästan fullständigt vegetationslös, och
det enda, som afbryter enformigheten, är några små sjöar med aflopp
dels till Igalikofjorden och dels till Tunugdliarfik.
Ganska nära branten mot den sistnämnda fjorden är den
märkliga fyndorten belägen. Den är till omfånget icke betydligare än
att man kan kringgå henne på 15 minuter. Utom denna lilla fläck
har jag här icke alls kunnat finna några ovanliga mineral. Men
hvilken oerhörd rikedom har icke naturen slösat på delta obetydliga
område 1 Något motstycke härtill är säkert icke kändt på hela vår
Ymer, 1898. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
