- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
212

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emellertid synes mindre stränghet råda i afseende på måltiderna.
Det finnes en mängd ytterst detaljerade och bizarra föreskrifter och
förbud, som det skulle vara för vidlyftigt att ens exemplifiera. Man
kan få en föreställning om arten af de renhetshänsyn, som härska
hos vissa brahmaner, när man hör, att en sådan kastar bort den
föda, som skuggan af en museiman fallit på.

Hvilken roll vattnet skall spela i uppfattningen af
renhetsförhållanden, är lätt förklarligt. Det har också blifvit symbolen för en
renhetsgräns, på hvars ena sida sådana kaster förekomma, af hvilka
man kan mottaga vatten, och å den andra alla de, hvilkas beröring
förorenar det. Så gälla inför öfriga hinduer Bengalens brahmaner
såsom hörande till det senare slaget. Ätt emellertid ibland den religiösa
vidskepelsen fått vika för det naturliga behofvet, bevisas af sådana
fall, som då man af den annars föraktade, mycket låga kasten
Jhim-vars i Penjab får mottaga vatten: förklaringen är, att denna kast
företrädesvis användes till hustjänare. En liknande grund kan man
tänka sig, när krukmakarne äga rätt att servera vatten åt hvem
som helst.

Det är dylika renhetshänsyn, som komma de högre kasterna att
med ytterlig omsorg undvika kontakt med de lägre, af hvilka
somligas yrke är så föraktadt, att man icke ens tillåter dem bo inom
byn och naturligtvis utesluter dem från byns stora festmåltider.
Följande ordspråk från Penjab belyser, på ett drastiskt sätt rädslan
för och svårigheten att undgå förorening: »Om en Bishnoi sitter på
en kamel, följd af tjugu andra, och en man af annan kast berör
den sista, så kastar den förre genast bort sin föda.»

Förutom de nu skizzerade allmänna lagarne, som konstituera
kasten, finnes en hel mängd bestämmelser, förbud och bruk af olika
art och bärvidd, som gälla specielt för en viss eller vissa kaster;
men dessa bestämmelser Uro merendels specifikationer af de
allmänna. De utgöra en för hvarje kast gällande kodex af sedvänjor,
som iakttagas med yttersta stränghet. Det är dessa regler, som
förläna de särskilda kasterna deras individuella drag. I förbindelse med
reglerna om måltidsgemenskap stå reglerna för rökning ur en och
samma pipa (httkha) eller rörande användningen och
värdesättningen af vissa slag af lifsmedel. Allmänt bekant är, hvilken vördnad
hinduerna egna kon, följaktligen hvilken fasa de hafva för att
förtära dess kött; liksom öfverhufvudtaget i Indien sedan äldsta tider,
i synnerhet bland vissa sekter (t. ex. buddhister och jainister) såsom
regel gällt att icke döda djur (ähimsäBrahmaner och buddhister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free