Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äkta abessiniska (galla-) härstamning kan enligt mitt förmenande icke förnekas,
och hvar och en, som sett en abessinier och en waganda, skall helt visst instämma
med mig. Mtesa själf, som är en man pä omkring 37 är, med mörkbrun hudfärg
och alltid klädd som de rika araberna i Sanzibar, utmärkes af liflig intelligens och
godt sätt i uppträdande och umgänge. Tyvärr gör sig negerblodet tillika ganska
märkbart gällande genom om&ttlig vinningslystnad, stort vankelmod vid beslut och
förkärlek för lögn och intriger. Han är i likhet med alla dessa negerfurstar ett barn med
tigerinstinkter. Egendomlig är hans förkärlek för kristendomen ; kan den vara en
yttring af hans abessiniska blod och bekräfta min hypotes? Han har visat sig mycket
vänlig mot mig och vill af styrelsen utverka min ständiga vistelse här — en skön
utsikt för migl Han är icke frikostig och ger inga gåfvor, utom bananer och getter,
men mottager sädana gärna, liksom ocksä folket, hos hvilket de i allmänhet sä
omtyckta glaspärlorna (suksuk) anses nästan värdelösa. Man ästundar hvit kalikä, tvål,
tarbusch, röda skor, kläder, skjortor o. s. v. och ger i gengäld slafvar eller elfenben.
Äfven här har sälunda nedsatt sig en liten koloni af köpmän, wahabiter frän
Sanzibar, hvilkas förman Hambd Ben Ibrahim frän Riad i Nedjd nästan dagligen besökt
mig. För mina zoologiska publikationer har jag funnit en tillmötesgäende förläggare i
d:r Noll i Frankfurt; kanske skall jag äfven för mina öfriga rön och försök kunna
erhälla plats i nägon tidskrift.»
Redan i detta korta och hastiga meddelande kan man skönja Emiks
vakua blick och lifliga intressen för de etnografiska och naturhistoriska
förhållandena i det land, som för honom blef ett andra fosterland. Afrika
var nämligen från denna tid hans ständiga hem, och få européer torde så
framgångsrikt som han hafva gjort sig förtrogna med dess klimat och
kultur eller med ett ord blifvit så verkligt naturaliserade. Därom vittna icke
blott en mängd uttalanden af Emin själf i hans dagböcker och skrifvelser,
utan äfven åtskilliga omdömen af så kompetenta afrikakännare som t. ex.
Junker och Schweinfurth. Det var på den förstnämndes af dessa
förord som Gordon år 1878 eller redan på tredje året efter Emins
ankomst till Sudan utnämnde honom till mudir eller guvernör öfver
Ekva-torialprovinsen. Hans utseende och uppträdande vid denna tid skildras af
d:r Junker sålunda:
»D:r Emin är en smärt, nästan mnger inan, af något mer än medellängd, med
smalt och af mörkt helskägg omgifvet ansikte och djupt liggande ögon, hvilka blicka
forskande fram genom de tjocka kristallglasen i hans glasögon. Hans stora närsynthet
nödgar honom att anstränga och koncentrera sin synförmåga på den framför honom
befintliga personen, och detta förlänar hans blick ett hårdt och stundom skenbart
lurande uttryck. Det måleriskt intressanta hufvudet, som otvetydigt anger en betydande
intelligens, lämnar i intet nägon erinran om hans tyska nationalitet; tvärtom har
hans äkta orientaliska utseende väsentligen underlättat den roll som turk, hvilken
Emin antagit inför ämbetsmannavärlden och befolkningen, och som hsn isynneihet
under de första åren af sitt uppeh&ll i Sudan samt i negerländerna konsekvent
genomförde. Hvarje fredag såg man honom begifva sig till moskéen och förrätta de
före-skrifna bönerna. Såväl i hans hållning som i hans rörelser ger sig en afsiktlig och
alltid kontrollerad afmätthet tillkänna, hvilken är beräknad att synas värdig och
själf-medveten. I synnerhet kunde man lägga märke härtill, när d:r Emin i sin egenskap
af egyptisk ämbetsman trädde i beröring med sina underordnade och invånarne i
provinsen. Hans yttre förråder en nästan pinsam prydlighet, och han iakttager stor
omsorg i afseende på dräkten. Jag följde d:r Emins inbjudning (vid ett sammanträffande
i Lado) och ledsagade honom till hans bostad, hvarest vi meddelade hvarandra våra
upplefvelser under det senaste året. Han berättade om sin vistelse i Uganda och om
förhållandena där, jag om mina forskningar och iakttagelser i Makaraka. Emin har
en mycket intressant samling etnografiska föremål från provinsens sydliga delar
äf-vensom från Unyoro och Uganda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
