Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emin grep sig genast an med att organisera förvaltningen i sin
provins, hvilken han äfven försökte förstora genom landannexioner i Lur och
Latuka. Han befäste det vänskapliga förhållandet till de olika
stam-marnes höfdingar och skänkte åkerbruket stor omvårdnad och uppmuntran,
så att provinsen undet hans styrelse företedde en ordning och förkofran,
hvarpå man ej vågat hoppas. Under 1878 och de närmast följ inde åren
finna vi Emin på talrika resor och expeditioner inom provinsen och dess
angränsande områden. Än är han vid Ålbert Nyanza, än i landet öster
om Hvita Nilen, än gällde det att bekämpa uppkomna oroligheter, än att
afskaffa en hop missbruk, som inrotat sig i förvaltningen under hans när*
maste företrädare. Emin öfvertog nämligen Ekvatorialprovinsen icke direkt
efter Gordon, utan dem emellan hade ej mindre än fyra guvernörer rådt,
nämligen amerikanarne Prout och Mason och egyptierna Kutschuk Aga
och Ibrahim Fauzi — den ene sämre, vårdslösare och girigare än den
andre.
Då rnahdin Muhammed Aohmed år 1882 uppträdde och iscensatte
det omfattande uppror, som först helt nyligen, genom lord Kitcheners
seger vid Khartum, fick den slutliga dödsstöten, hade Emin bragt
tillståndet inom sin provins upp till verklig blomstring. Det torde här vara af
intresse att något utförligare redogöra för dr Schweitzers framställning
härom, i synnerhet som Emins förvaltning från åtskilliga håll och redan
under hans lifstid blifvit underkänd. Från engelsk sida har man sålunda
bemödat sig att framställa Emins framgångar såsom Gordons förtjänst, i
det att Emin icke utan Gordons öfverinseende skulle varit i stånd att
förvalta provinsen och hålla sina officerare och tjänstemän till lydnad. Detta
är emellertid oriktigt, ty ända från juli 1878, då Emin i Lado med en
från Khartum anländande ångbåt erhöll underrättelse om sin
guvernörsut-nämniug, och till april 1880, då Gordon redan lämnat Egypten, kunde
ej vidare något fartyg till följd af de mäktiga seddbankarne i floden taga
sig upp till Lado, och Emin var sålunda fullständigt afskuren och hänvisad
att lita blott på sig själf. När Gordon år 1884 återtog
generalguvernörs-ämbetet öfver Sudan, var det väl hans önskan att lämna Emin sitt bistånd
och stöd, men han fann ingen möjlighet alt göra det. För öfrigt har
Gordon själf skänkt Emin sitt erkännande, äfven om det vid ett par
tillfallen förekom skiljaktigheter i deras uppfattning i politiskt hänseende eller
om administrativa åtgärder. Emin var Gordons like i hjärtegodhet och
rättvisa, men han ägde dessutom en sällsynt förmåga att sätta sig in i
infödingarnes åskådningssätt, att förstå deras vanor och vinna deras
förtroende. Redan i Uganda och Unyoro förstod Emin så tillvinna sig de
båda härskarnes aktning både för sin egen person och för den egyptiska
regeringens makt, att han kunde besätta vidsträckta landområden med
egyptiska trupper. Då Emin tillträdde sin post, blomstrade slafhandeln,
infödingarne utsögos, och alla möjliga motspänstiga och odugliga element bland
civila tjänstemän och militärer skickades till Ekvatorialprovinsen. Bland en
sådan omgifning måste Emin icke blott lefva utan också välja sina
underordnade. Och likväl pågingo reformerna och kulturarbetet med sådan
framgång, att d:r Junker vid sitt besök i Lado 1884 blef förvånad öfver
de många förändringar, som skett sedan 1878, då han första gängen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
