Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reste dessa trakter. Hvarest man förut endast påträffat ödemarker och
öfvergifna byar, funnos nu odlade marker; den resande såg stora
boskapshjordar, och af de för allt arbete motvilliga infödingarne hade blifvit flitiga
åkerbrukare. På orter, hvarest förut endast funnits några eländiga
hyddor, reste sig nu välbyggda stationsbyggnader. Provinsens finanser voro
tillfredsställande. Under Ibrahim Faüzi och de föregående guvernörerna
hade man laborerat med en årlig balans på nära 600,000 kr.; redan efter
tre års verksamhet hade Emin ett öfverskott på 24,000 kr., och under
de senare åren, dä behållningen ej kunde försändas till hufvudstaden,
samlade Emin förråd af elfenben, hvilkas värde skattats till öfver en million
kronor. »Men det mest talande vittnesbördet om Emins driftighet, om
hans personlighets mäktiga inflytande och om den anda, åt hvilken han
vid de vilda naturfolkens styrelse och i beröringen med den sedefördärfvade
halfcivilisationen förskaffade erkännande, ligger i det motstånd, som Emin,
hvars rent militära talanger ej kunna skattas högt, från år 1883 till
Stanley8 ankomst till Wadelai i april 1888, eller under hela fem år,
presterade icke blott mot yttre fiender — de väl beväpnade mahdisterna och
upproriske negerstammar — utan äfven mot inre fienders — hemliga
mah-disters och förtalande missnöjdes — uppviglerier, intriger och oordningar».
Om Emins sexåriga isolering i sin provins, under oupphörliga strider
mot mahdisterna och mångfaldiga inre svårigheter, innehåller Schweitzers
arbete en utförlig redogörelse. Af denna framgår det, att ett af Vita
Hassan uttaladt klander mot Emin för bristande mod i uppträdandet
mot de egenmäktige högre officerarne är fullkomligt oberättigadt. I fiera
af hans bref till Junker, hvilka nu offentliggjorts, kan man icke spåra
vare sig någon förskrämdhet i den verkligen svåra belägenheten eller några
försök att, såsom Vita Hassan säger, på intrigernas väg komma ur den.
Men Emin var en besinningsfull man, som med goda lämpor sökte
upprätthålla sin myndighet — ett i Afrika måhända både för humant och
sangviniskt tillvägagående, men därför ingalunda stämpelbart såsom feghet
och i alla händelser bra mycket mera tilltalande än t. ex. en Stanleys
hänsynslöshet.
Med Stanleys namn är den nästa perioden af Emins historia nära
förbunden, men såväl motiven för Stanleys expedition som dennas
förlopp och utgång äro tillräckligt kända för att här behöfva återupprepas.
Vi kunna därför inskränka oss till ett påpekande af att Schweitzbrs
arbete, utom åtskilliga detaljmeddelanden af stort intresse för kännedomen
om de tvenne ryktbare män, som möttes vid Albert Nyanza med såsom
det vill synas Ömsesidigt misstroende, innehåller några upplysningar, hvilka
framställa Stanleys företag i en ny dager. Med stöd af yttranden i
Emins dagböcker samt i skrifvelser af Winton, Felkin m. fl. tycks det
nämligen vara uppenbart, att Stanleyexpeditionen ej hade uteslutande
filantropiska syften, utan att den i själfva verket hade en utvidgning af
Englands koloniala intressen till mål och dessutom samlande af elfenben.
Sista afdelningen af Emins biografi behandlar hans tre sista lefnadsår.
Den börjar med en skildring af hans bekanta olycksfall i Bagamoyo och
öfvergår därefter till berättelsen om hans inträde och verksamhet i tyska
rikets tjänst m. m. De viktigaste data från detta många afseeenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
