Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårighet regeringen att ingå på detta förslag; men ej nog därmed,
den beviljade äfven nödiga medel för utsändandet af en vetenskaplig
expedition till de antarktiska farvattnen med uppdrag att söka finna
den magnetiska sydpolen. Dennes ungefärliga läge hade af Gauss
beräknats till 66° S., 146° O.
Ledningen af denna expedition anförtroddes åt James Clark
Ross, och någon man, mera vuxen detta svåra värf, kunde
näppeligen hafva funnits. Ross var född 1800 och brorson till den store
polarfararen Johx Ross. Dels med sin farbror, dels med Parry hade
han redan företagit flera resor till Norra Ishafvet; han hade bl. a.
deltagit i den fard, hvarunder den magnetiska nordpolen upptäcktes.
Framstående geofysiker, sjöman och arktiker, var Ross just rätte
personen att leda ett dylikt företag.
Något innan denna färd anträddes, hade emellertid tvenne andra
stora sjöfarande nationer utsändt hvar sin expedition i vetenskapligt
syfte. Är 1837 hade under kapten Dumont d’Urvilles befäl
korvet-terna > L’Astrolabe» och »La Zélée* afseglat från Frankrike, och
följande år afgick från Chesapeake viken en eskader af fem skepp under
löjtnant Wilkes’ befäl. Såväl den franska som den amerikanska
expeditionen var utsänd för vetenskapliga, bl. a. jordmagnetiska och
meteorologiska, undersökningar i Stilla oceanen. Ett uppsökande af
den magnetiska sydpolen torde ursprungligen ej hafva ingått i deras
program, ehuru sedermera, sedan befälhafvarne fått kännedom om
Ross’ planer, ett dylikt inrycktes i detsamma.
Hvarken d’Urvilles eller Wilkes’ fartyg voro särskildt byggda
eller utrustade för Ishafvet; lika litet voro befälhafvare och
besättning erfarne i eller synnerligt intresserade af dylika färder. Ej
underligt därför, att resultaten af dessa båda expeditioner, i synnerhet
den franska, hvad Södra Ishafvet beträffar blefvo så små i
förhållande till hvad den engelska uträttade.
D’Urvilles första antarktiska kampanj 1837—38 inskränkte sig
till några flyktiga undersökningar af ögrupperna söder om Kap Horn.
Hans afsikt var att följa Weddell, han gick alltså mot söder mellan
Syd Orkney öarne samt Clarence och Eléphant ön, men hunnen till
63° 23’ S. ansåg han sig ej kunna framtränga längre utan vände mot
O., gick norr om Syd Orkney öarne, västerut till Syd Shetland öarne.
Sedan han passerat Clarence ön och den vulkaniska Bridgeman ön,
som just då var i liflig verksamhet, var land snart i sikte. På äldre
kartor stod äfven här land utsatt, och ehuru dUrville under en
veckas kryssning fann, att dessa tämligen väl stämde med hans egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
