Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den magnetiska polens läge beräknades till 76° S., 145° 20’ O,
Ross trodde sig därför söderifrån kunna uppnå den.
Han följde alltså mot söder kusten af det nyupptäckta landet,
som efter den ännu regerande drottningen benämndes Victoria land,
fann flere små vulkaniska öar ligga framför detsamma och lyckades
landa på en af dessa, som erhöll namnet Possession ön. På ett afstånd
af ända till 220 km. var landet fullt tydligt. Stundom höjde det sig
bortåt 4,200 m. Den 21 jan. hade man passerat en ganska stor ö,
Coulman ön, och var i sikte af det majestätiska Mt. Melbourne, som
reste sin snöhöljda kägla till öfver 4,500 m. höjd.
Följande dag passerade Ross 74° 15’ S., den sydligaste punkt å
jordklotet, som dittills uppnåtts (af Weddell). Packisen tvang honom
nu att styra längre ut från kusten och taga en mera sydlig riktning.
Under färden mot söder upptäcktes ännu en liten ö, Franklin ön, å
hvilken man lyckades landa, och den 28 jan. tyckte man sig se flere
öar dyka upp vid den södra horisonten. Snart visade det sig dock,
att dessa öar voro topparne af en väldig bergskedja, som sträckte
sig i O.—V. Liksom öfriga berg voro de vulkanliknande, och helt
oväntadt utstötte också ett af dem i oregelbundna pauser rökmoln,
ja, officerarne tyckte sig t. o. m. kunna se lavan nedflyta utför den
snöhöljda toppen. Denna vulkan, hvars höjd uppgick till 3,750 m.,
erhöll namnet Mt. Erebus, en i närheten belägen, något lägre och,
såsom det syntes, overksam kallades Mt. Terror. Mt. Erebus’ läge
beräknades till 77° 30’ S., 167° O. (Se fig. 2, s. 302.)
Vid foten af dessa, den hemlighetsfulla söderns imponerande
utposter, kunde man se en jämn hvit linje sträcka sig österut och
för-svinna. Då man kommit närmare, visade denna sig vara kanten af en
50—70 m. hög ismur, som stupade tvärbrant ned i hafvet. Ofvan var
den fullkomligt jämn och utan klyftor eller utsprång. Då den var högre
än masttopparne, kunde man ej se öfver dess yta. I sydlig riktning
från denna syntes en kedja höga, spetsiga berg, hvilka fingo namnet
Parry Mountains. Ett vidare framträngande mot söder var omöjligt.
Lika gärna, säger Ross, kunde man hafva seglat genom Dovers
klippor som genom denna ismur.
Han beslöt därför att följa den mot öster så långt som möjligt.
Från den 28 jan. till den 5 febr. seglade Ross utefter och vanligen
tämligen nära densamma samt avancerade härunder från 168° O. till
167° V. Den sydligaste punkt, Ross nådde denna sommar, var
78° 4’S. vid 173° 20’V. Öfverallt hade isväggen samma utseende
och höjd; blott på ett enda ställé var en bukt, där höjden uppgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
