- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 18 (1898) /
293

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den var här mindre jämn än den längre västerut förra sommaren
observerade. Dessutom var den lägre; dess höjd uppgick ungefär
till 30 m.

Fartygen uppnådde här 78° 10’ S.under 161° 27’V., den
sydligaste punkt på jorden, dit man hitintills kommit.

Efter ett fruktlöst försök att följa ismuren längre mot öster
måste Ross på grund af den hastigt inträdande bayisbildningen vända
mot norr. Den 6 mars passerades polcirkeln under 170° V., och nu
skyndade Ross österut mot Kap Horn. Han hade nämligen beslutat
att öfvervintra på Falklands öarne för att komplettera sina magnetiska
observationer. Den 6 april kastade »Erebus» och »Terror» lyckligen
ankar framför Port Louis å nämnda öar.

För sydsommaren 1842—43 hade Ross uppgjort den planen att
under 55° V. framtränga mot söder i det öppna kustvattnet längs
ostkusten af en förmodad fortsättning af Louis-Philippe land men, om
detta misslyckades, att följa Weddeix.

Den 17 dec. lämnade han Mal vinerna och styrde mot Clarence
ön. Tät dimma hindrade honom att få denna i sikte. Vid 61° S.,
52° V. träffades de första isbergen och en grad sydligare packisen.
Den 28 dec. syntes för första gången ostkusten af Joinville ön, hvars
dominerande punkt, kallad Mt. Percy, höjde sig 1,120 m. öfver hafvet.
Mot nordväst syntes ett sund leda mellan denna ö och Louis-Philippe
land. Framför den snöhöljda kusten, å hvilken det var omöjligt att
landa på grund af talrika strandade isberg och den hoppressade
packisen, var belägen en rad små öar, som af Ross kallades
Danger öarne.

Nyåret 1843 ingick klart och strålande, man befann sig vid
64° 14’ S., 55° 54’ V. En god utsikt öfver den hittills okända
ostkusten af Louis-Philippe land erbjöd sig alltså för Ross. Landet
höjde sig i söder ända till 2,150 m. i en vulkanliknande topp,
Haddington, och vid foten af detta berg var en knappt två
kilometer lång ö, Cockbum Ö, hvars höjd dock uppgick till 835 m.
Denna ö var fullkomligt snöfri, och Hooker samlade här nitton olika
växter. Sydväst om Mt. Haddington och, såsom det tycktes,
förenad med denna blott genom en glacier var Snowhill ön, framför
hvilken en mängd isberg af kolossala dimensioner hade strandat.
Ross sökte nu att längs denna kust tränga mot söder genom
packisen. Under detta försök blefvo dock fartygen fast i densamma
under nära en månads tid och utsatta för våldsamma pressningar.
Slutligen, den 4 febr., kommo de åter ut i öppet vatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1898/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free