Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig blifvit bestämda utan hamnat i något källarhvalf i British
Museum för att begrafvas i glömskans natt.
Slutligen har Ross — och detta är kanske den största
förtjänsten — visat, hvad segel fartyg, enkom byggda och utrustade för
ishafsfart kunna uträtta i dessa stormiga, dimmiga och isuppfvllda
haf, om en dristig sjöman med erfarenhet att manövrera i isen är
befalhafvare och har en utvald, entusiastisk besättning, för hvars
förplägning är sörjdt på det mest omsorgsfulla och hygieniska sätt.
Huru mycket mera skulle ej en James Clark Ross hafva kunnat
uträtta, om han haft ångan till hjälp under sin mödosamma seglats
mellan isberg och drifisl
I viss mån såsom en komplettering af de trenne sistnämnda
stora expeditionerna är att betrakta den färd, som engelsmannen
Moore företog. Hans uppgift var att anställa magnetiska
observationer mellan 0° och 100° O., alltså i den del af Södra Ishafvet, som
lämnats obesökt såväl af Ross som af d’Urville och "Wilkes. I
början af 1845 lämnade han Goda Hoppsudden, passerade den 30
jan. 60° S. under 7° 30’ O., kryssade därpå i sydostlig riktning mot
Enderby land och öfverskred polcirkeln vid 30° 45’ O. Den 11
febr. hade han uppnått den högsta sydliga latituden under resan,
67° 50’S., ej långt från det ställe, där CooKijan. 1773 och Biscoe i
febr. 1831 måst vända. Efter fruktlösa försök att komma till
Enderby land styrde Moore åter mot norr. Den 10 mars passerade
han 60° S. under 98° O. och kom den 1 april till Australien.
Under nästan tre decennier hör man intet vidare om färder till
Södra Ishafvet. Blott tvenne upptäckter förtjäna anföras från denna
hviloperiod. År 1859 bekräftades genom Kkates den redan 1841 af
Dougherty gjorda upptäckten af några små öar, belägna å 59° 20’ S.,
119° 45’ V. och sedermera uppkallade efter sin förste upptäckare.
Under denna tid faller äfven upptäckten af de ungefär vid 53° S., 73° O.
belägna Mac Donald och Heard öarne. De observerades första gången
i nov. 1853 af Heard.
Alldeles isolerade stå åter i början af 1870-talet tvenne färder
till de antarktiska farvattnen.
Den ena af dessa företogs af en bepröfvad ishafsfarare, tysken
Dallmann, som å »Grönland» seglade ned till Dirk Gerritsz
arkipelagen. Härunder omseglade han bl. a. Trinity ön och visade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
