Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiger öfver fryspunkten, och den oftast i form af snö uppträdande
rikliga nederbörden kan ostörd af sommarvärmen tillväxa och
anhopas allt mera. Då hafvet. äger en så oerhörd utsträckning, och
inga större öar finnas, råder dessutom ständigt en stark dyning, som
torde förhindra, att det lägger sig, med undantag af mera skyddade
ställen såsom vikar och bukter. 1 Antarktis uppträder hafsis
därför ej i så stor utsträckning, men landis är desto
mera representerad (genom isberg).
Såsom redan anförts, är en afsmältning af snön mycket sällan
iakttagen. Ross såg istappar nedhänga från »den stora ismuren» och
d’ÜRviLLE kaskader af smältvatten nedstörta från isbergen en vacker
solskensdag. Detta är nästan de enda exempel på någon smältning.
Öar och kuster äro därför ständigt täckta af snö och is; blott å
Syd Shetland öame och inom Dirk Gerritsz-arkipelagen, hvilka ju
dock ligga relativt nordligt, hafva större sträckor, sannolikt äfven
genom vulkanismens verkan, befunnits bara upp till en höjd af 30 m.
öfver hafvet. Vid Kap Adare och å Possession ön var marken också
delvis fri från snö, hvilken annars öfverallt kvarligger utom å alldeles
tvärbranta fjällsidor. Huruvida snölinjen bör förläggas till hafsytan
eller ej, därom är bäst att ännu ej yttra sig. De nyssnämnda fallen
visa, att vi böra vara försiktiga vid besvarandet af denna fråga.
Å högre sydliga latituder torde emellertid någon snösmältning
ej i nämnvärd grad försiggå. Snöns omvandling till is kan
därför här knappast tänkas äga rum på samma sätt som i
nordpolarländerna eller i våra högfjäll genom den bekanta serien: snö— firnsnö —
firnis — glacieris. Huru som helst, ett är säkert, att den sydpolara
kontinenten eller arkipelagen för närvarande täckes af en inlandsis,
väldigare och mäktigare än den, som en gång i tiden begraft större
delen af Europa och Nordamerika, och att från denna de otaliga
isbergen i de antarktiska hafven härstamma. Numera kan detta
ursprung knappast förnekas. Det är tämligen oförklarligt, att ännu
1885 en så framstående forskare som Heim i sin »Handbuch der
Gletscherkunde» kan påstå, att de stora, tafelformiga antarktiska
isbergen äro stycken af hafsis.
Först genom Challenger-expeditionen hafva vi fått något begrepp
om dessas struktur och därmed också om den sydpolara inlandsisens.
Sedan gammalt har man observerat en striering hos de antarktiska
isbergen. Horisontela lager af hvit och blå is omväxla med
hvarandra. Närmast den öfre ytan äro de hvita lagren mäktigast men
blifva allt smalare, ju längre ned man kommer, för att slutligen all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
