Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles försvinna under hafsytan. Den under vattnet sänkta delen af
isberget består därför uteslutande af blå is. Genom att afskjuta ett
kanonskott mot ett isberg kunde man ombord å »Challenger» få
kännedom om lagrens olika konsistens. Den blåa isen visade sig
vara ytterst hård och spröd, den hvita mjuk och seg. Kulan trängde
långt in i de hvita lagren utan att splittra isen.
Fricker söker förklara denna isens omvandlingsprocess genom
äkta lagring, hvarunder snölagren blifva allt smalare genom
förminskning af sin massa, så att de slutligen öfvergå i hård, men
luft-haltig is. På något ännu obekant sätt skulle luften bortgå och den
vackra blåa isen sålunda uppstå. Ett stöd för denna förklaring finner
Fricker i den omständigheten, att mörka horisontela strimmor
stundom också kunna iakttagas. Dessa anser han härröra från vulkanisk
aska och sand, som af vinden förts öfver vida sträckor af
inlandsisen, där aflagrat sig och täckts af snö.
En af hufvuduppgifterna för kommande sydpolarexpeditioner vore
att närmare studera inlandsisens struktur, uppkomstsätt och mäktighet
liksom att söka få klarhet angående dess rörelse och det sätt, hvarpå
den slutar i hafvet, och huru långt den skjuter ut i detta utan att
»kalfva», allt frågor som ännu äro alldeles obesvarade men högst
intressanta, ej minst med hänsyn till vår isperiod.
Om isbergens dimensioner vill jag nämna några siffror. Deras
höjd öfver vattnet kan i medeltal anslås till 60 m. ; undantagsvis har
man emellertid iakttagit ännu fullkomligt friska och oskadade, som
höjt sig 75 m. öfver hafsytan. Deras mäktighet under vattnet skulle
sålunda blifva 60 X 9 = 540 m. och totalhöjden 600 m. På grund
af flere orsaker torde dock detta tal öfverstiga den verkliga tjockleken
ej så obetydligt. Wyville Thomson anslår den antarktiska
inlandsisens mäktighet till högst 430 m. Isbergens areal är i proportion
därefter. Några kilometer långa isberg äro ingen sällsynthet; Bruce
påstår sig hafva iakttagit ett, som var 50 km. långt, och ännu större
uppgifvas hafva varit sedda. Många isbergs areal torde därför utan
öfverdrift kunna uppskattas till flere tusen kvadratkilometer.
Angående hafsisen föreligga ännu torftigare uppgifter än om
isbergen. Vi veta redan, att denna i Antarktis spelar en mindre
betydande rol än i Norra Ishafvet. Åtminstone vid högre sydliga
latituder lägger sig sjön mycket tidigt; redan i februari började
isbildningen i Rosshafvet och skred raskt fram för hvart enda dygn.
Enligt Ross’ åsikt kan den antarkliska drifisen ej mäta sig med den
arktiska i mäktighet. Under sin andra resa kom han till ett isfält,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
