Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Belsund gingo vi den 16 juli till Isfjorden, där vi följande
dag kastade ankar i Ådvent Bay. Här fingo vi i poststationen och
turisthotellet (fig. 5) vår första post sedan vi lämnat Tromsö, och nästa
postdag, den 22, äfven vår sista. 1 Isfjorden stannade vi endast några
dagar för besök vid särskildt viktiga punkter och gjorde mycket goda
fynd på olika områden, af hvilka jag här endast vill nämna
upptäckten af Spetsbergens första skalbaggar. Dylika hade man hittills oaktadt
ifrigt letande ej lyckats finna, men 1882, då jag var sysselsatt med
geologiska arbeten i Klaas Billen Bay, trodde jag mig hafva iakttagit
en liten staphylinid under en sten. Den kom emellertid undan, och
Fig. G. Alkhomet i Sofebaven. (Efter fotografi af O. Kjellströh.)
oaktadt mycket letande fann jag ej någon mera. I Kolbay blef nu
ej blott nämnde staphylinid återfunnen, utan där upptäcktes äfven en
under dvärgbjörken lefvande curculionid, så att Spetsbergen i själfva
verket äger två arter skalbaggar.1 Curculionidens förekomst är i
djur-geografiskt hänseende mest anmärkningsvärd, ty fastän den förekommer
i Lappland och västra Finnmarken, är den icke funnen i
Östfinnmarken och ej heller på Island och Grönland, hvilket däremot är
fallet med staphyliniden. Krån Kolbay gingo vi till Safehaven (fig.
6) och därifrån västerut.
1 Enligt bestämning af professor Chr. Aurivillius är staphyliniden en
Homa-lota, troligen H. idandica Kraatz, medan curculioniden är Orchestes saliceti Fabr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
