Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min första plan till expeditionen hade jag äfven upptagit
kartografiska arbeten i Storfjorden. När gradmâtningsexpeditionçn
sedermera blef beslutad, öfvergaf jag emellertid tanken på dessa arbeten,
enär de svenska och ryska fartyg, som under de närmaste åren
komme att syssla med gradmätningen, få allra bästa tillfällen till
dylika arbeten där. Jag kunde i stället nu låta utföra ett annat
företag, nämligen en förnyad upplodning af det s. k. Svenska Djupet
vid kanten af grönlandsisen, ett arbete, hvartill jag ifrigt uppmanats
af professor Otto Pettersson, enär detsamma skulle hafva stor
betydelse för polarhafvets hydrografi. Den svenska polarexpeditionen med
»Sofia» 1868 trodde sig därstädes hafva funnit ända till 4 850 meters
djup, och det var just för en förnyad undersökning häraf, som vår
expedition medförde den långa lodlinan och wire-ropet. Den 24 juli
styrde vi följaktligen ut ur Isfjorden på väg västerut och funno redan
1 dess mynning märkliga hydrografiska förhållanden, i det att golf-
strömmens varma vatten här var rådande ända till den 400 meter
djupa bottnen. 1890, då Gustaf Nordenskiöld lodade här, fanns
golf-strömsvatten endast i ytan, medan det öfriga var kallt, och stora
förändringar hafva sålunda sedan dess ägt rum. Golfströmsvattnet
synes för närvarande ha én mycket stor utbredning, och detta
förklarar nog äfven de gynnsamma isförhållanden, som de sista åren
varit rådande. Vi gingo därpå, efter ett kort besök på västsidan af
Prins Charles Foreland, mot väster och fingo snart nog ett djup af
2 700 meter, ett djup som sedan höll sig tämligen konstant, så att
3 150 meter var det största vi funno. Vid Svenska Djupet hade vi
fortfarande 2 700 meter, sålunda mer än 2 000 meter mindre än man
förut antagit. Denna skillnad beror helt visst på ofullkomligheten hos
de lodningsmetoder, som för 30 år sedan användes. I själfva verket
är det mycket svårare än man skulle kunna tro att på så stora djup
med säkerhet afgöra när bottnen är nådd. Det lod vi använde vägde
omkring 35 kilogram, och det belastades vid lödningarna ytterligare
med tvenne vikter om 50 kilogram h var. Men det oaktad t märktes det
ej utan vidare när lodet nått bottnen, ty linan fortfor att af sin egen
tyngd löpa ut som förut. Därigenom att linan var försedd med tyg-
lappar för hvar 100:de meter, kunde man dock, genom att med klockan
i hand anteckna det antal sekunder, som förflöt mellan hvarje märke,
genast se när bottnen var nådd, ty utlöpningen af linan skedde då
saktare än förut, fastän man utan aktgifvande på klockan icke märkte
någon skillnad. Docenten Hambero, som utförde lödningarna, misstog
sig icke en enda gång om när bottnen var nådd. Med lodningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
