Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenades alltid upphämtande af vattenprof från såväl bottnen som
högre nivåer, och dessa arbeten kräfde därför på de stora djupen
lång tid. Ännu mera tid tog3 dock i anspråk af trawlen, som
arbetade på fartygets andra sida, sedan lödningarna voro slut, ty här
kunde ända till 4 800 meter — således nära en half nymil — af
wiren vara ute. Och spänningen var stor, då trawlen kom upp med
sitt växlande innehåll af olika slags djur från de stora djupen.
De sista lödningarna skedde vid kanten af grönlandsisen, hvilken
nu liksom 1868 här bildade en bukt mot väster, i hvilken vi kunde
löpa in. Det är denna is, som från polens område drifver långs
Grönlands ostkust söderut med samma drift, hvilken förde Fram
öf-ver Polarhafvet. Innan vi lämnade densamma, lät jag därför på
isflaken taga prof på de alger, som funnos i smälthålen på isens yta,
samt på det lerslam, som fanns på några flak. Dessa prof äro ännu
icke undersökta, men det skall bli intressant att erfara, om äfven
de visa samma former, som föranledde Nansen att antaga isens
härstamning från det sibiriska Polarhafvet. Den 30 juli, då vi lämnade
grönlandsisen, var en solig, vacker dag, lik midsommaraftonen. Vi
flngo här en klapmyts, och det skulle varit intressant, om vi kunnat
stanna längre i isen, men tiden var inne att söka nå fram till Kung
Karls land. Jag lät därför vända Antarctics stäf mot sydost för att
söder om Spetsbergen styra hän mot det efterlängtade målet.
Färden erbjöd för ett så starkt ishafsfartyg som vårt inga
nämnvärda svårigheter. Vi passerade Sydkap den 2 augusti, mötte på
natten något is utanför Storfjordens mynning, och på förmiddagen
den 3 gingo vi äfven genom sådan sydost om Stans Foreland. Men
först på eftermiddagen samma dag kommo vi in i is på allvar,
hvilken dock i det hela var tämligen fördelad, ehuru ju enstaka
passager kunde vara svårare och för ett mindre starkt fartyg kaDske
varit oöfvervinnliga. Genom denna is gingo vi hela återstoden af
dagen ända till klockan ett på morgonen den 4 augusti, då vi kommo
ut i öppet vatten.
Det isfält, som vi då gått igenom, hade skänkt oss vår första
björn. Jag fick se en sal uppkrupen på ett isflak och hade skjutit
efter den utan att träffa, då jag plötsligt såg en björn resa sig från
ett annat flak, som vi nyss passerat, och där den troligen legat på
lur efter sälen. Det var något tjocka, och björnen hade varit slug
nog att ligga nedhukad, då vi voro den nära, men nu trodde den
väl, att faran var öfver, och kastade sig i vattnet. Men det var för
sent, Åntarctic svängde om, och björnen var snart upphunnen, fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
