Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter något mer än 5 dygn uppnådde vi Anabar, hvilket måste
anses vara en särdeles rask resa med samma renar, eller omkring
10 mil om dagen. — På kvällarne slogo vi upp tältet, hvilket
beredde oss ett godt skydd mot vind och köld. Renarne släpptes alla
lösa utom ett par, som tjudrades för att de öfriga skulle hålla sig i
närheten. Faktiskt aflägsnade dc sig ej heller synnerligen långt
under nätterna och läto sig äfven utan större svårighet infångas på
inorgnarne. Besök af varg undsluppo vi lyckligtvis. Däremot visade
sig flera vildrenar, af hvilka Fr.enkel fällde en.
Från Anabar färdades vi i nordvästlig riktning öfver ofantligt
vidsträckta snö- och isöknar till trakten af Chatanga-vikens mynning.
Härifrån ställdes kosan åt sydväst öfver floderna Popigaj och
Blud-noj till Chatangaflodens utlopp i nämnde vik, vi hade då från
Anabar tillryggalagt en sträcka af omkring 80 sv. mil. Under
vägen träffade vi många infödingar, men ingen af dem hade hört
talas om baliongexpeditionen. Genom vår tolk underrättade vi dem
om ändamålet med vår resa, uppmanade dem att under kommande
ströftåg, i synnerhet utmed hafskusten, noga gifva akt på allt, som
kunde tyda på spår efter Andrée och hans kamrater, samt ullofvade
belöningar för sådana meddelanden.
Vid Chatangaflodens mynning uppehöllo sig nu dolganer, hvilka
i somras färdats många dagsresor norr om Balaknafloden, väster om
Chatangaviken för att söka mammulbetar och kommit ända dit,
hvarest, såsom de uttryckte sig, »endast snö och is sträcker sig ned
i hafvet, och där tundran är svart».
På ett ställe, dör ingeniör Frænkel uppsände en pappersballong
för att belysa våra beskrifningar öfver Andrées färd, frågade
infödin-garne, sedan de sett ballongen försvinna (för att begagna deras egna
ord) »bland stjärnorna»: »Hvad skulle de unge männen däruppe i
himlen att göra? Skulle de besöka den store Tangara och hans
änglar?» En frågade, om dc farit för att se »när hafsfisken leker»,
såsom jakuterna på sitt målande språk kalla norrskenet. Vår tolk
omtalade då, alt de sökte ett märkvärdigt land, som ligger långt
borta i norr; kanske är det icke heller ett vanligt land utan några
mycket slora »stolb» (pelare) af is o. s. v. Flere store män hade
lörsökt att komma till denna märkvärdiga ort, som man kallar polen.
Somliga hade begifvit sig åstad med fartyg, andra med renar och
hundar, andra åler till fots och färdats långt, långt mot norr öfver
tundror och haf; många hade dött under vägen, men ingen af dem,
som återkommit, hade ännu lyckats hinna målet. Nu hade dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
