Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket som man skulle vänta, den är vid ekvatorn i det närmaste
konstant året om, men närmare polen högst föränderlig med årstiden,
såsom följande tabell, beräknad efter Langleys solarkonstant, utvisar.
Talen i denna tabell ange det antal gramkalorier, som en
kvadratcentimeter af jordens yta mottager från solen under ett dygn. En
instrålning af 1000 gramkalorier, som också kallas 1 kilogramkalori,
fallande på hvarje kvadratcentimeter, räcker till att uppvärma ett 1Ô
meter tjockt vattenlager 1° Cels. eller smälta ett 137 millimeter
tjockt lager af nollgradig is till nollgradigt vatten. Häraf inses
betydelsen af talen i tabellen.
Daglig solstrålning i gramkalorier på kvadratcentimetern (enligt Langley):
Uppsupet solvarme = 11 ^ af flirestående tal
Nordl. , ,, 21 bredd J 21 dec. Medeltal för året 21 ju 21 dec. Medeltal för året
0° 1220 1310 1320 813 873 880
30 1520 720 1170 1013 480 780
40 1540 490 1040 1027 320 693
45 1540 380 970 1027 253 647
50 1540 270 900 1027 180 600
55 1520 180 830 1013 120 553
60 1520 80 750 1013 53 500
65 1540 4 680 1027 3 453
66 V, 1540 0 660 1027 0 440
70 1570 0 620 1047 0 413
75 1610 0 590 1073 0 393
80 1650 0 560 1100 0 373
90 1670 0 550 1113 0 367
Medeltal | för Sverige j 1530 60 720 1020 40 480
Medeltal för | hela jorden j — — 1080 — — 720
Af denna värmemängd torde omkring en tredjedel reflekteras
af atmosfären, molnen, hafsytan och de snö- och isbetäckta delarne
af jordytan samt således bortgå i världsrymden utan att uppvärma
jorden; de återstående två tredjedelarne däremot uppsupas af
atmosfären, hafsytan och marken samt uppvärma dem. De äro införda
i förestående tabell till höger. Den fasta jordytan kan antagas
uppsupa så godt som allt solvärme som träffar den. Men enligt Homkns
mätningar sommaren 1896 vid 60° 17’ n. br. i Finland nedträngde
endast 45 proc. af solvärmet till jordytan äfven under fullkomligt
klara dagar, om vi antaga Langleys solarkonstant. De öfriga 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
