Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här uppstod nu ett slags condominium, i det att sjölapparne
från Varanger till Malanger skattade åt alla tre kronorna,
Sverige, Danmark och Ryssland, från Malanger till Titisfjorden
(Tys-fjorden, en gren af Ofoten) åt* de bägge förstnämnda.1 2 När Sverige
sedan i Teusina 1595 öfvertog de ryska kustanspråken väster om
Varanger,3 så framställde det bestämda pretentioner på hafgränsen
emellan Varanger- och Titis-fjordarne, och denna gränsfråga uppsteg
till ett hufvudmotiv i tidens politik.3 Den betecknar i själfva verket
svenska folkets första sträfvan efter en naturlig gräns.
Det finnes bestämda intyg, att redan Gustaf Vasa skattlagt
Titisfjorden och privilegierat fiskare vid Varangerfjorden4 *; och efter 1603,
då tvisten vardt akut, finna vi Karl IX utöfva höghetsrättigheter af
alla slag vid ishafskusten. Svenskarne stötte emellertid här på samma
hinder som norrmännen under Jämtlands latituder: den häfdvunna
föreställningen om Kölens politiska skiljemur. En handling från
1590-talet omtalar Lule lappmarks västliga gräns med 6 råmärken, alla
belägna »där vattnet löper så väl till Österhafvet som till det västra*4;
här sättes gränsen alltså uttryckligen i vattenskillnaden, hvilken
tilllika betecknas som fjällryggen (»alla dessa rå kallas fjällryggen’»);
och härmed öfverensstämmer en annan samtida uppgift, att
norrmännen »räkna råmärket i fjällryggen».6 Samma svar fick danske
amtmannen af alla gamla invånare på platsen L598.7 Det var
sålunda föga underligt, att danskarne på mötet i Flakebäck 1603 be-
1 Anf. handl. sid. 117 f., 147, 150, 160 f. En statistik från århundradets slut
räknar 80 sjölappar under svensk-dansk, 282 under svensk-dansk-rysk samägo, sid. 158
ff. En något tidigare uppgift omtalar äfven rysk-svenska och dansk-ryska byar, sid. 118.
2 En linje från Enareträsk till Varanger stängde här de ryska anspråken åt
Västerhafvet, se Sv. Tr. V, 84, 86 och rågången 1596, ibm sid. 104 (Jbssbn, sid.
188). Rågången drager gränsen sväfvande från Enare »emellan Varanger och
Neutuma». Denna del blef emellertid ej gränslagd på stället år 1596, hvarfor Karl IX
1606 utsände nya gränskommissarier, se anf. handl. n:o 22, 24, 28 ; och härvid
preten-derar Karl för första gången Pasvigs älf som gräns i st. f. Neutuma (Neiden). Icke heller
1618 och 1621 års rågångar (Sv. Tr. V, n:o 24 a och b) beträffa den nordligaste delen.
* Se härom i allmänhet: Pira, Svensk-danska förhandlingarne 1593—1600
(1895), sid. 19-31.
4 Se om skatten Erik XIV:s bref *V* 1563 i Handl. sid. 99, vittnesmål 1595
ibm n:o 9, Karl IX:s bref 1604 ibm sid. 179, jfr ibm sid. 106, Sv. Tr. V, 154,
Jessen, sid. 190. »Konung Gustafs fiskare» på Vadsö omtalas sid. 240 f. samt i
bref af Karl IX 1599 (sid. 166) och % 1607 (sid. 259).
* Ånf. handl. n:o 3 (sid. 104—106); Jksskn, sid. 190. Lule lappmark räknas
här ända upp till TysQorden, jfr n:o 13 (sid. 156).
* Handl. n:o 13, sid. 156.
J Jbssbn, sid. 189 f. Otydliga rågångsuppgifter ibm sid. 190 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
