Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillkomna holmar, hvilka dock betecknades endast med en litt. till
närmaste nummer af de gamla rösena.
Således åtföljes flodgränsen mellan Sverige och Finland af 59
numrerade svenska gränsmärken på stränder och holmar, från n:o 1 Radjejokk
(två lika numrerade rösen på ömse sidor om den vik, där bäcken går ut)
ned till n:o 59 på Virtakari udde vid utloppet. De stå äfven här på mycket
oregelbundna afstånd ; så samla sig n:o 56—58 på en knapp km., just där
gränsen går upp ur flodfåran för att omfatta Torneå. Utanför flodens
mynning stå yttermera i skärgården 8 svenska rösen gent emot ryska,
så att de sista hafva nummertalet 67 — det svenska på holmen
Sar-venkataja, det ryska på holmen Linnan-klypu, öfver 2 mil från stranden.
Längre söderut skiljas Sverige och Finland af öppna haf, som
gjort en närmare gränsreglering lika onödig som i Kattegat mot
Danmark. Endast på tvenne ställen närma sig stränderna hvarandra
medelst utskjutande skärgårdar så mycket att någon gränsbeteckning
kunnat komma i fråga. Det ena är i Kvarken, och här finna vi
verkligen ett gränsmärke n:o 68 på Gaddbåk (söder om Holmön) gent
emot ett ryskt märke på en af Valsörarne. Det andra är i Ålands
haf : i södra Kvarken står också svenska märket n:o 69 på Måsesten
(en mil norr om Grisslehamn, något öfver 60° 10’ lat.), det
motsvarande ryska på Signilskär nära 3 mil öster därom; slutligen
igenfinnas de sista gränstecknen såsom n:o 70 på svenska Söderarm vid
fyren och på de ensliga ryska Lågskären i Ålands haf (lat. 59° 50’,
long. 1° 50’ Sthlms merid.).1 *
En flod- och skärgårdsgräns behöfver icke, likt skogsgränser,
någon upprödjning, och någon periodisk uppgång af denna gräns är
ej heller föreskrifven. Att en sådan kan blifva af nöden, har
emellertid redan visat sig; och äfven om icke naturen sjelf förändrade sig
(se ofvan sid. 295), så kunna isgång och högflod skada råmärkena, hvilka
alltså då och då böra efterses. Det är också att antaga, att
justeringskommissioner med lämpliga mellanrum komma att utses äfven i
framtiden för denna sträcka, ehuru detta icke är lagligen föreskrifvet. —
Bortom Kuokkin-muodka fortsatte de ursprunglige gränsläggarne
sitt arbete som förut,3 tills de på Kolmisoive satte sitt sista gränsmärke,
n:o 349. Efter 1826 års reglering bibehölls denna anordning och
fullföljdes rösläggningen äfven på det nya stycket, så att gränsen
1 Se om dessa gränsmärken i allmänhet anf. handl. n:o 3 (topografisk beskrif-
ning öfver gränsen, på franska) och n:o 4 (beskrifning öfver riksrösena).
* Vid Tanaälfvens stränder inhöggo de konungarnes namn med krona och årtal
på utskjutande klippor, enligt gränsbeskrifningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
