Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är på detta stycke rent historisk kulturgräns, på naturtypernas
bekostnad.
Af denna historiska princip har följden också blifvit, att Norges
territorium här skjuter in en 2—3 mil djup kil mellan Bohuslän och
Dal, den första af flere sådana norska vikar i det svenska
stats-området; vi kunna kalla den Enningdalsviken. Vid den stora
gränsläggningen 1751 ville svenskarne därför upptaga denna 1661
års linje till revision ur arrondissementssynpunkt, men detta förslag
blef helt naturligt afvisadt.1
Medan fågel vägen från S vinesunds mynning till Hisön torde vara
omkr. 32 km., upptager den faktiska gränsen sålunda omkring 50
km., hvaraf ungefär hälften icke naturgräns.
II. Dal-Värmlandsgränsen (röse n:o 1 Hisön — n.o 120
östra Källegraf). Först vid Hisön antager gränsen afgjordt sin
nordliga riktning. Den följer i förstone den bäck, som förenar Kornsjön
med Boksjön, där också de tvenne närmaste rösena stå på små holmar.
Men efter denna vattenväg på l1/, mil kastar den bort så godt som
all hänsyn till naturen.
Sedan linjen — genom bygd och skog, där rösena stå mycket tätt
— hunnit till Stora Le, erbjödo sig två naturvägar: antingen utmed
Fredrikshaldskanalens nordliga fortsättning (Ödemark — Örjesjöarne)
mera åt väster eller i Stora Les vattudal genom Foxen upp till Östen.
Gränsen undviker bägge och buktar midt emellan dem, sedan den
afskurit Stora Les nordspets, för att därpå återvända in åt öster;
på detta sätt vinnes Hurrsjöarnes smala dalgång åt Sverige, men
äfven detta så ofullständigt, att af Dalslands vattenområde — som
genom Upperudsälfven ledes ut i Vänern — öfver 7i0 eller 380 kv.-km.
blifva kvar på andra sidan gränsen. Strax därpå öfvertväras likaså
Byälfvens tillflöden, så att nästan fjärdedelen, 930 kv.-km., af
flodområdet stannar i Norge.
Fortsättande sin långa, flacka båge åt öster genomdrager
gränslinjen nu den gamla Eda- eller Tolfmilaskogen, hvarvid
Rögden-sjöarne passeras och Norsälfven förlorar 7u» af sitt område (410
kv.-km., Rottna älf) åt Norge. Från norra Rögden blir riktningen
nordnordvästlig, och nu kommer vattendelaren öster om, i det att en
del småvatten här gå öfver gränsen åt Glommen.2 Slutligen, vid
Backeklinten (röse n:o 108) uppe på 61°, gör gränsen en skarp vinkel
rakt åt öster och passerar i den riktningen snart Klarälfven, så att
1 Jessen, sid. 254.
1 Markliüs 1771, sid. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
