Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan hälften af denna väldiga flod (5 400 kv.-km. yta, 190 km.
flodlängd) kommer på Norges del. Strax därpå uppnås Källegrafvens
skogsdal, där Dalarne vidtager.
Det framgår häraf, att vattenskillnaden spelat en alldeles
försvinnande roll vid denna gränslinjes dragning. Vänerns alla större
tillflöden från nordväst hafva norska källor.1 * Men icke heller på
annat sätt har naturen utstakat denna gräns, sådan den nu löper
fram utmed eller tvärs öfver bäckar, öfver holmar, ’genom sjöar,
myrar, skogar o. s. v.3 Rent konstruerad är den dock icke heller;
traktaten föreskrifver »linea recta» endast undantagsvis och på helt
små sträckor. Gränsen är sålunda här (ofvanför Boksjö) till hela
sin karakter historisk kulturgräns, i likhet med landstycket af
Bohusgränsen. Marelius intygar också, att man vid denna gränsläggning
lagt »häfden» till grund.3
Orsaken till detta förhållande ligger till dels i naturen själf, så
till vida som vattenskillnaden mellan Vänern och Kristianiafjorden
är särdeles vag. Från gamla tiden föreställde man sig, att Kölen
gick ned till Edaskogen,4 * och Rudbeck gaf denna uppfattning häfd
genom att i Atlantican draga Seveberget utmed hela Värmlands gränser
och så öfver Göta älf ända ned till Göteborgstrakten (Säfveån).8 Det
var först 1751 års gränskommission, som förstörde denna föreställning.6 *
Redan Marelius har också förnummit, att här tvärtom understundom
förekommer ett slags »flodblandning* (enligt Supans terminologi), i det
att G lommen vid högt vattenstånd sänder en del af sitt vatten i
1 Denna hydrografiska gemenskap har också framkallat små fall af samägo
vid gränsen. Gränstraktaten stadgar detta uttryckligen om en damm i Ulevattnet
och om laxfisket i Sandkälleforsen, där Elarälfven passeras, se Modée, anf. saml.
sid. 310, 313 f. Här bör ock observeras den ofvan (s. 293) antydda bestämmelsen
i 7 art. af Jönköpingstraktaten 1809, hvarigenom norrmännen erhålla fri flottning
af byggnadsvirke från Tryssilskogen in i Sverige på »Clara älf».
* Jfr Kjær, sid. 2 f.
* 1771, sid. 100. Natursammanhanget visar sig endast så till vida, som
»häfden som oftast stannat vid naturliga kännemärken af holmar, uddar, sjöar,
bäckar och vattendrag, berg och kullar etc.», ibm sid. 101. Detta är något helt
annat än en vid en genomgående naturtyp bunden naturgräns.
* Se bonden Brykulfs ofta anförda uppgift af år 1016.
* 0. Rcdbkck, A tian tica, Tom. I, Cap. 16 (sid. 485 f.); Marki.ics, anf. st.sid. 105f.
a Se Marelius, sid. 108, jfr sid. 100, 101, 103 och kritiken öfver Rudbeck
si 1. 106 f. ; se vidare hans grundläggande undersökning om »land- och fjällryggarne»,
ibm sid. 1—14, med åtfölj. karta. — Huru segt den gamla föreställningen emellertid
fortlefde, visar sig däraf, att Geijer ännu 1825 måste skarpt uppträda däremot, i
Svea Rikes Häfder, sid. 4 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
