Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stranden frän den andra. Öfver de evigt rullande böljorna spinner
kulturen sin täta gemensamhetsväfnad af intressen, lockad frän strand
till strand af den bekväma beröring som floden erbjuder. Genom
denna karakter af samfärdselled arbetar floden på att förtäta
befolkningen i stället för att förtunna den och verkar således i rak strid
mot förutsättningarne för en god gräns.
Det är alltså klart, att den växande samfärdseln direkt måste
tendera att inskränka bruket af floder till riksgränser. Liksom
Sverige öfvervunnit Göta älf, så se vi Ryssland i våra dagar spränga
sin Amurgrjms mot Mandsjuriet och hota Jalugränsen mot Korea; och
Tysklands vinning af 1870 års krig var icke minst den, att det fick
den sämre flodgränsen Rhen utbytt mot den bättre berggränsen Vo* *
geserna.1 I själfva verket är det länge sedan erkändt inom politiken,
att flodernas karakter är mera folkförbindande an folkskiljande ; och i
samma mån denna insikt mognat, i samma mån har flodernas värde
som statsgränser sjunkit i statsmännens ögon. Flodgränsen bör likt
den matematiska linjen principiellt betraktas endast som en
provisorisk gräns.
Härmed är ju icke förnekadt, att det kan finnas undantagsfall,
där floden passar bra till gräns, nämligen om dess dalgång är nog
djup och bred, stränderna nog branta och loppet nog våldsamt att
förhindra beröring mellan stränderna. Så bilda Taras oöfverstigliga
klyftor på flere mils sträcka en god gräns mellan Monténégro och
Turkiet.3 Ur denna synpunkt kan Köngämäs och Muonios starkt
forsande lopp i folktom ödemark stå sig godt inför kritiken, likaså
måhända Tana och Pasvig; ja, äfven Svinesund och Idefjorden med
sina branta stränder och sin glesa bygd kunna passera. Men desto
sämre ställa sig aktierna för hufvudsträckningen af Sveriges gräns
mot Ryssland, Tornedalen.
Om floden i allmänhet har förmedlande och kulturförbindande
karakter, så måste detta alldeles särskildt vara fallet i trakter, där
flodens stränder bjuda kulturen dess enda betingelser. Detta är som
bekant fallet i öfre Norrland. Dess kolonisationshistoria företer i minia-
9
tyr samma bild som Sibiriens och Canadas: kolonisationen räknade
sina stadier från flod till flod, stannade en tid vid hvarje sådan och gick
uppåt eller utför henne, men sprang sedan öfver till nästa flodsystem.
Så hafva dessa floddalar blifvit bygdens centra, som uppsugit lifvet
och kulturen på den öfriga traktens bekostnad, så att befolkningen
1 Ratzel, Antropogeographie I, 127, jfr Deutschland, sid. 234.
* Ratzel, Pol. Geogr. sid. 480.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
