Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värden på jordens ålder böra alltså räknas från ett helt annat och
uråldrigare skede i jordens historia än geologernas beräkningar af
de sedimentära lagrens ålder.
Men för det första har jorden helt säkert aldrig haft samma
temperatur allt igenom, utan äfven då, när hela jorden var glödhet,
har temperaturen stigit med djupet liksom nu; för det andra är,
såsom nämndt, urbergets värmeledningsförmåga betydligt större än
de öfverliggande lagrade bergarternas; och för det tredjé ha dessa
bergarter icke oafbrutet afkylts, ty när de afsattes, var deras
temperatur lika med hafvets, och de ha sedan mestadels uppvärmts
genom värmeledning underifrån. 1 alla dessa bergarter har alltså
jordtemperaturgradienten alltmera ökats med tiden i stället för att
minskas, och Fouriers af Lord Kelvin använda formel har ej någon
som hälst tillämpning på jordens sekulära afkylning. På grund af
nu påpekade omständighet skulle man vänta, att
temperaturgradienten skulle vara minst i de yngsta lagrade bergarterna.1 Men vid en
flyktig granskning af föreliggande uppgifter vill det synas mig, som om
fortfarighetstillstånd redan inträdt äfven i dessa, så att
temperaturgradienten i jordytans olika bergarter varierar någorlunda i omvändt
förhållande till deras värmeledningsförmåga.
Jag vågar därför påstå, att den af mig ofvan anförda
beräkningsmetoden, som grundar sig på antagandet af ett redan
urgammalt fortfarighetstillstånd i jordytans temperaturgradient, är
principielt riktig, ehuru naturligtvis resultatet blir osäkert på grund af
osäkFa fysikaliska konstanter. Det finns emellertid ett viktigt skäl
att tro, att de gränsvärden, 48 millioner och 440 millioner år, som
jag funnit, äro för små. Då nämligen jorden krymper, så alstras
sannolikt ganska mycket värme ur det mekaniska arbete, som
tyngdkraften därvid förrättar, alldeles på samma sätt som enligt Helmholtz’
kontraktionsteori äger rum i solen. Det så alstrade värmet ingår i
beräkningen på samma sätt som jordens specifika värme och ökar
således de ofvan funna talen. Vore t. ex. detta kompressionsvärme
därur funnit att stelnandet ägde rum för 98 000000 år sedan, men faktiskt har
han räknat med dubbelt så hög temperatur; om vi i hans formler (anf. st. sid.
476) i stället införa 7 000° Fahr. (V = 3 500° Fahr.), så få vi 4 gånger kortare tid,
d. v. s. 24 500 000 år, som stämmer med hans senaste uppgift. Denna tid skulle
alltså förflutit efter att jordytan hade en temperatur af 7 000° Fahr. eller 3 871°
Gels., och i sådant fall skulle väl lifvets ålder på jorden ej kunna vara mer än
omkring halfva denna tid, såsom också Lord Kklvins medarbetare P. G. Tait
lärer antaga.
1 I de yngsta eruptiva däremot störst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
