Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
temperaturen, såsom i fråga om stenkoistiden visades.
Kolsyreför-brukningen ökades åter så starkt, att först stillestånd och sedan en
länge fortgående minskning i atmosfärens kolsyrehalt inträffade,
kli-matet alltmer försämrades och slutligen den stora istiden inträdde.
Förklaringen af fenomenet blir ordagrant densamma, som vi ofvan
gifvit öfver klimatets försämring från stenkoistiden till den permiska.
Genom afkylningen minskades nu åter kolsyreförbrukningen och
ökades kolsyreutvecklingen, såsom ofvan är beskrifvet, och klimatet
förbättrades småningom åter. Efter åtskilliga mindre kända
klimatväxlingar — somliga geologer räkna ända till 6 olika islider1 —
inträdde slutligen kvartärtiden med sitt tempererade klimat, i hvilket
vi ännu lefva.
Till de här afhandlade grundorsakerna till de stora
långperiodiska klimatändringarna kan läggas en sekundär orsak, på hvilken
Chamberun * * lägger mycken vikt, nämligen kontinenternas fortgående
bortsvämning och bortnÖtning genom nederbörden. Det är lätt att
inse, att denna orsak samverkar med grundorsakerna och ytterligare
skärper de klimatiska motsatserna mellan kalla och varma perioder.
1 det föregående har jag sökt uppvisa, att långperiodiska
ändringar i den yttre jordskorpans medeltemperatur under de geologiska
tidrymderna försiggått, framkallade af motsvarande ändringar i
atmosfärens och världshafvets medeltemperatur. Men för att få en
fullt riktig uppfattning af ifrågavarande ändringar få vi ej glömma
att betrakta ännu en viktig omständighet, som därvid måste ha
spelat en betydande roll och sannolikt gjort, att ändringarna i
jordskorpans temperatur i allmänhet varit betydligt mindre än de
motsvarande i atmosfärens.
Som bekant betäcker hafyet för närvarande större delen af
jordytan och det kan ej betviflas, att så alltid varit. Men af det värme,
som hafvet upptager från solen och luften, tränger blott en ringa
del ned till hafsbottnen. Det uppvärmda vattnet är nämligen i
regeln lättare än de underliggande kallare lagren och flyter därför
ofvanpå. Endast undantagsvis inträffar det, att det varmare vattnet
på grund af större sälta sjunker ned. De af värmeskillnaderna för-
1 Huruvida de interglaciala tider, som enligt de flesta geologer förekommit
mellan nedisningarna, skola antagas bero på mindre och relativt kortvariga
ändringar i atmosfärens kolsyrehalt, eller om de kunna förklaras ur den i nästa
afdel-ning afhandlade astronomiska orsaken, må öfverlåtas åt framtiden att afgöra, så
snart de interglaciala periodernas klimat och omfattning blifvit säkert kända.
* T. C. Chamberlin, anf. st. sid. 616 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
