Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1608 låg Bosporen, år 1621 likaså, dessutom Venetianska
hafs-viken.
»Att köldens extremer aftagit», säger Ehrenheim, »skulle man
kunna sluta däraf: att ifrån 1424 har man ej något exempel, att
Norrsjön varit tillfrusen, sedan 1573 ej att man kommit på isen ifrån
Liffland till Sverige och Danmark — sedan 1621 ej att Bosporen
legat — sedan 1635 ej att Östersjöns norra fjärd burit ända till
Bornholm — sedan 1709 ej att Adriatiska hafvet varit islupet.»
Å andra sidan ha, enligt Ehrenheim, somrarna i västra Europa
blifvit svalare. »1 Normandie odlade man i äldre tider vin med
stor framgång, och det var en tid i medel-åldern, då vingårdarne
norr om Cevennerna stodo i ryktbarhet. I fjortonde seklet måste
man ändteligen öfvergifva denna cultur och i stället införa
fruktträds plantering för att tillverka cider. Pariser-vinerna gåfvos
fordom på kungarnes bord. 1 Languedoc hade man ännu 1561 stora
vingårdar på sluttningen af den bergsås som delar provinsen; där
kunna drufvor nu ej ens rodna mer. I England odlades äfven
vin-rankan under medel-åldern allt ifrån Romarnes tid, och man har
gamla hushålls-räkningar på oxhufvuden vin, som producerades uti
vingårdarne i Northampton och Leicester.» Sålunda »finner man
här åter den kontrasten, att vinrankan gifvit mogna drufvor i
England och Normandie på den tid, då Norrsjön tillfrös, men ej kunnat
göra det sedermera, sedan denna köldgrad upphört.»
Ehrknheims första slutsats, att vinterköldens extremer aftagit
under sista årtusendet synes obestridlig, då man jämför
isförhållandena i Skandinaviska farvattnen förr och nu. Nu för tiden (under
1800-talet, mera detaljerade uppgifter föreligga sedan 1870) äro dessa
följande. På Sveriges väst- och sydkuster är sjöfarten endast under
stränga vintrar något hindrad af is, mest drifis. Fast hafsis inom
synhåll från de yttersta fyrarna, t. ex. Vinga och Väderöbod, är
sällsynt, varar vanligen endast några dagar och är ytterst sällan
gångbar, såsom i februari och mars 1888. Ungefär likadana äro
isförhållandena på Skagerack långs Norges sydostkust. I slutet af
februari 1893 var dock hafvet isbetäckt långs hela kusten från
Kristiansand till Kristiania, så långt ögat kunde se. Under mycket
stränga vintrar har Öresund varit belagdt med körbar is. Norra och
mellersta Östersjön från Ålands haf till södra delen af Gotland, Öland
och Kalmar län tillfryser utomskärs endast under mycket stränga
vintrar och då vanligen blott för några, dagar eller veckor samt blott
en och annan mil från land. Drifis är däremot vanligare och kan
Ymer, 1899. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
