Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Sydpolarforskningens nuvarande ställning och mål. Af Otto Nordenskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men likväl är ännu vid seklets slut ej ens det geografiska
rekognosceringsarbetet på jorden afslutadt. Ännu återstår kring
Sydpolen ett fullständigt okändt område, som med sina 16 mill.
kv.-km. är mer än dubbelt så stort som Australien, 4 gånger större
än de okända nordpolarområdena enligt vidsträcktaste beräkning,
och i hvarje fall större än alla andra okända trakter på jorden
sammanlagda. Det finnes alltså ännu på jorden en plats för
fantasien att uppfylla, och däraf har den också begagnat sig ända in
i senaste tid.
Till och med efter midten af 1700-talet ansåg man att här
fanns en väldig sydpolarkontinent, som sträckte armar långt upp
i den tempererade zonen och åtminstone till stor del var beboelig
och bebodd. Det var den ryktbare sjöfararen JAMES COOK som på
sin andra resa (1772–75) för alltid vederlade denna åsikt. På tre
ställen öfverskred han den dittills aldrig nådda södra polcirkeln,
och framträngde på ett ställe till 71° 10’, ett rekord som först 50
år senare öfverträffades. Men öfverallt fann han blott ismassor;
endast några små öar blefvo upptäckta, under det de land som
dittills ansetts vara uddar från sydpolarkontinenten nu bevisades
vara isolerade ögrupper. Under sådana förhållanden försvann för
tillfället intresset för sydpolarforskningen, som återupplifvades först
sedan WILLIAM SMITH 1819, stormdrifven på en resa från England
till Valparaiso, upptäckt Syd-Shetlandsöarna, det första egentliga
antarktiska land man lärt känna.
Här påträffades en otrolig rikedom af de dyrbara pälssälarna,
af en art närstående den som fångas utanför Alaskakusten, och
under åren 1821 och 1822 dödades sammanlagdt öfver 300 000
djur till ett värde i dåtida mynt af mer än 6 millioner kronor.
Härigenom blef djuret nästan utrotadt, men ett nytt intresse var
därmed väckt för forskning i dessa trakter.
Huru intressant det än kunde vara att lämna en framställning
af sydpolarländernas upptäcktshistoria, så tvinga mig dock
omständigheterna att här endast i yttersta korthet beröra densamma,
och detta kan jag så mycket hellre göra som sällskapets tidskrift
för år 1898 redan innehåller en af docenten AXEL OHLIN [1] skrifven
skildring däraf. De första upptäckterna gjordes hufvudsakligen af
säl- och hvalfångare, och bland dem är det en, hvars märkliga
resa här måste omnämnas. Det var JAMES WEDDELL, som år 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
